Kalle Sjöstrand, 26 år och ordförande i en av Fastig­hets Göteborgsavdelningar, vill se ett handlings­kraftigt LO.
– LO måste bli den idéspruta som organisationen var en gång i tiden. LO måste lyssna in vad medlemmarna vill och driva dessa frågor. Sedan är det upp till partierna att förhålla sig till LO:s och medlemmarnas krav.

Kalle Sjöstrand tillhör den unga generationen fackföreningsmedlemmar som tagit på sig ett förtroendeuppdrag.
Hur är det att vara förtroendevald?
– Man har ett stort ansvar i och med att man företräder arbetskamraternas åsikter. Ibland hinner jag inte fråga dem vad de tycker och då hoppas jag förstås att jag tycker som de gör. Ibland känns uppdraget svårt, ibland känns det lätt. Jag försöker skaffa mig en trygghet, en stabilitet, ge­nom att träffa och prata med så många människor som möjligt.
När fick du ditt första förtroendeuppdrag och var det självklart att du skulle ta det?
– Det var 2009, när jag blev invald i klubbstyrelsen i Hjällbobostaden (numera Poseidon). Det var både självklart och läskigt på en och samma gång. Själv­klart, eftersom jag är nyfiken och tycker väldigt mycket. Läskigt, i och med att jag bara arbetat där sedan 2008. Men den gamla klubbföranden satt kvar i klubbstyrelsen och det innebar att jag kände mig trygg.
Har du fått utbildning för dina uppdrag?
– Jag har gått de grundläggande kur­ser­na för förtroendevalda och de har betytt väldigt mycket. Man träffar andra och får höra hur de ser på de fackliga spörsmålen. När man åker från kurserna känner man sig ofta upprymd.
Hur fungerar det nya avdelningsbygget i Göteborg?
– Det som jag tycker är mest positivt med den nya organisationen är att man inte behöver sitta på fem uppdrag för att sedan få det sjätte. Fler delar på uppdragen och det innebär att fler tänker och att fler nya förslag kommer på bordet. Det problematiska har varit att avdelningen i Göteborg har varit så stor, cirka 2 600 medlemmar. Vårt fokus har varit att få till stånd en uppdelning i fler avdelningar och det har vi nu också lyckats med. För en tid sedan tog förbundsstyrelsen beslutet och i november kommer man att kunna nominera till de sju avdelningarna i Göteborg.
Hur ser du på Fastighets och samarbetet inom 6F?
– Vi är ett litet förbund men vi har möjlighet att bli betydligt större. Många i våra branscher arbetar under dåliga vill­kor, blir utnyttjade och svart arbets­kraft förekommer också. Det är en jätte­ut­maning för vårt förbund att stå upp för dessa grupper. Vi måste vara extremt solidariska. Om andra förbund vill stötta vår kamp så är det bra.
Hur viktigt är det att LO håller en enig linje?
– Det är väldigt viktigt att LO vågar vara den idéspruta man en gång var. Det gäller folks liv och då gäller det att tänka stort. LO måste våga säga saker utan att hela tiden tänka ekonomiskt. LO måste fråga medlemmarna: Vad vill ni? På arbetarnas dag, 1 maj, tycker jag exempelvis att det är LO som ska stå som arrangör för 1 maj-tågen, inte partierna. Kort och gott, LO måste driva sina idéer hårdare.
Finns det någon fråga som du tycker att facket försummat?
– Ja, arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Kravet på 40 timmars arbetsvecka var en framgång, men världen har förändrats. Allt fler drabbas av psykosociala problem på jobbet på grund av stress. Alla som jobbar behöver mer tid för sig själva och de som är arbetslösa behöver jobb. Jag har sett de som tvingats bli halvtidssjukskrivna för att klara sitt liv. Så ska det inte behöva vara.
Hur ser du på det fackligt–politiska samarbetet?
– Politiken är viktig. Jag tycker dock att LO ska ta in vad medlemmarna vill och driva detta politiskt, utan hänsyn till and­ra. Partierna får förhålla sig till LO:s krav. Men jag tycker också att det finns en konstig inställning till vardagspolitiken. Som fackligt förtroendevald pratar jag naturligtvis politik med folk på jobbet, i butiken och på fritiden. Denna del kommer ofta bort. Det vardagspolitiska samtalet är viktigt, det får man aldrig glömma bort.