Örjan Andersson har klivit in i liftkorgen som ska ta honom upp till fjärde våningen. Han ska putsa fönster i hyreshus i centrala Linköping. Det regnar, men jobbet ska ändå göras.
– Mycket i den här branschen handlar om tid och pengar. Vi har hyrt liften så det blir en extra kostnad för företaget om den står stilla, säger han.

Termometern visar plus en grad. När det har slutat att regna, snöar det istället. Sedan regnar det igen. I det besvärliga vårvädret putsar Örjan Andersson, Peter Klang Johansson och Jonas Andersson från ISS fönster åt bostadsbolaget Stångåstaden. Det enda som kan stoppa jobbet från liften är om vinden friskar i till över 12 meter per sekund.
– Många företag lämnar anbud på jobben. Vi fönsterputsare försöker sedan att få allt att gå ihop. Så är det säkert på alla företag i den här branschen, säger Örjan.

I vanliga fall putsar ISS enbart fönstren i trapphusen, men i den här fastigheten på Engelbrektsgatan är fönstren konstruerade på ett sådant sätt så att hyresgästerna inte kan komma åt utsidan.
Den inhyrda liften som används för jobbet är en så kallad saxlift. Den når upp till 16 meter och styrs från korgen.
Liften stod på plats när fönsterputsarna kom på morgonen. Just den här modellen har varken Örjan eller Peter använt tidigare.

– Den är skaplig att köra, inte så flängig, säger Örjan när han står i korgen på väg upp för tredje gången.
Han styr liftanläggningen med en joystick på panelen. Först lyfter ledarmarna sedan bomförlängningarna. Korgen skakar till då och då på sin färd till fjärde våningen. Örjan är van och kommenterar inte den skakiga färden. När han är på rätt höjd styr han korgen först framåt mot fasaden och sedan till höger för att placera den så nära fönstret som möjligt.

Örjan koncentrerar sig för att få rätt placering, inte för nära så han riskerar att skrapa fasaden och inte för långt ifrån så han behöver sträcka sig.
– Visst har det hänt att jag krockat med en fönsterbräda. Jag har även manövrerat fel på andra sätt, men det har inte inträffat något allvarligt, säger han.
När han väl är på plats tar det inte många minuter för Örjan att putsa de sex rutorna. Han ska putsa fönstren på två husfasader, vilket innebär att liftanläggningen måste flyttas några gånger.
Innergården är liten och har en plantering i mitten och det är där som ett av de stora hjulen på liftanläggningen fastnar. Peter och Jonas måste hjälpa till för att Örjan ska få loss liften.

Under tiden som Örjan tar hand om lägenhetsfönstren jobbar Peter och Jo­nas i trapphusen. Peter demonstrerar hur putsningen av fönstrens utsida, de som Örjan inte når från korgen, går till.
Han har ställt sig på knä på fönsterbrädan. Knäet på insidan trycker mot fönsterkarmen och knäet på utsidan får stöd av fönsterbrädan. Han tar ett grepp om fönsterkarmens insida med vänsterhanden och putsar utsidan med högerhanden.
– Det är viktigt att handen mot karmen är torr så jag får bra fäste. Alla fastigheter är inte i så bra skick som den här. Sviktande eller smala fönsterkarmar och smala fönsterbrädor försvårar arbetet, säger han.

 

Fönsterputsarna tar en paus för att berätta om sin arbetsmiljö. Peter säger att han är extremt försiktig på jobbet och kan säga ifrån uppdrag som verkar osäkra.
– Men att ha säkerhetssele när jag putsar i trappuppgångarna i de här fastigheterna är för bökigt och för tidskräv­an­de. Dessutom är det sällan möjligt att sätta fast selen, säger Peter och får medhåll av Örjan.
– Alla säkerhetsrekommendationer går inte att följa överallt i det här jobbet. Ibland är det inte praktiskt genomförbart, ibland sätter ekonomin stopp. Att till exempel bygga ställningar tar alldeles för lång tid. Men vi utsätter oss aldrig för livsfara. Vi är försiktiga, säger Örjan.

Örjan är medveten om att olyckor kan ske och att teknisk utrustning kan krångla. Han minns att två fönsterputsare för sex år sedan satt fast i flera timmar i en korg vid 20:e våningen utanpå Turning Torso i Malmö.
Det obehagligaste som Örjan varit med om var ett jobb för några år sedan i Mjärdevi Center – med tolv våningar en av Lin­köpings högsta byggnader. Fastigheten har en egen liftanläggning med tillhörande skena. Det blåste, men inte mer än att anläggningen gick att använ­da. När Örjan skulle svänga korgen runt hörnet tog en vindpust tag i den.
– Jag handlade rationellt och hann aldrig bli rädd, säger han.

Även Peter har varit med om en otrevlig händelse i den byggnaden. Då började det ryka om den motor som finns på utsidan av korgen.
– Först trodde den kollega som var med mig att motorn brann. Vi fick senare veta att felet berodde på en kortslutning i motorn, säger Peter och berättar att han kunde nödsänka korgen från ungefär sjätte våningen ner till backen.
Peter säger att han ibland känner av höga höjder.
– Om det känns obehagligt ser jag till att koncentrera jag mig på arbetsuppgiften och undviker att titta ner. Jag har inget emot att jobb på höga höjder, men jag har blivit harigare med åren.

Örjan har jobbat som fönsterputsare i 26 år och har klarat sig helt från olyckor. Peter, med 14 år i yrket, har ramlat från stegar några gånger, dock utan att få större skador.
Ett mer påtaligt arbetsmiljöproblem är kylan. Trots ett intensivt letande har de ännu inte hittat handskar som både är smidiga och håller händerna torra.
Örjans handskar är fordrade och täckta med gummi, men ändå blir händerna fuktiga efter ett tag. Och fuktiga händer blir lätt kalla. Örjan har fått förfrysningsskador några gånger.
Ensidiga rörelser, obekväma arbetsställningar och stress sätter också sina spår. Besvär i nacken, axlar och rygg hör till. Knäna får utstå mycket.

Det mesta av utrustningen ser likadan ut som för 10–15 år sedan, tycker Örjan och Peter. Liftar används oftare idag och underlättar jobben. Men liftarna kommer inte åt överallt så en hel del svåråtkomliga fönsterputsarjobb finns kvar.