Foto: Minna Pyykölä

Namn:
Marianne Jacobsson-Rassét

Ålder:
64.


Yrke:
Fastighetsskötare på HSB.

Bor:
Norrköping.


Familj:
Man, tre barn, fyra barnbarn och katten Appe.

Intressen:
Bor i hus ”där det alltid finns något att göra”. Läser gärna romaner. Gillar att plocka svamp.

Träget arbete för rättvisa

Marianne Jacobsson-Rassét gillar inte orättvisor. Därför har hon varit aktiv i fackklubben på HSB i Norrköping i nästan hela sitt yrkesverksamma liv.


En
klarblå himmel, strålande sol och några plusgrader. Den här förmiddagen är det vår i luften och ett perfekt väder för att sopa undan grus utanför ingången till en av HSB:s fastigheter. Marianne Jacobsson- Rassét är fastighetsskötare och har jobbat på företaget i 43 år. Några dagar efter intervjun ska hon gå i pension.
Under nästan hela sin anställningstid har hon haft fackliga uppdrag i Fastighetsklubben på företaget. Vad det var som väckte intresset för facket har hon svårt att komma ihåg.
– Jag tycker inte om orättvisor så det var väl det. Jag vågar ställa frågor. Förmodligen öppnade jag min mun på något fackligt möte och blev invald i klubbstyrelsen.

Hon blev vald första gången 
1980, då som sekreterare. Uppdraget som kassör har hon haft sedan mitten av 1990-talet. Hon har också varit skyddsombud och klubbens försäkringsrådgivare under kortare perioder.
– Det har varit roligt att ha hand om pengarna. Jag har sett till att vi har haft pengar till roliga aktiviteter för medlemmarna när vi haft årsmöten, säger Marianne Jacobsson-Rassét när vi satt oss i områdeskontorets fikarum med var sin kopp kaffe.
Att få anställda på HSB att gå med i facket har inte varit svårt. Men Marianne Jacobsson-Rassét saknar det fackliga engagemanget.
– På 80-talet, när jag började, var det mer diskussioner och massor med folk på klubbmötena. Nu för tiden är nästan ingen på jobbet nämnvärt fackligt intresserad. Jag tror att många känner att de inte behöver vara lika engagerade som förr eftersom vi har det bra på jobbet.

När Marianne Jacobsson-Rassét började som städare 1974 bestod arbetsredskapet av en skurhink, en borste och en trasa. För att få trappstegen rena låg hon på alla fyra och skurade för hand. På rasterna fikade hon oftast ensam i en skrubb i en gammal undercentral.
– Sedan dessa har utvecklingen gått åt rätt håll.

Vilken förändring i arbetslivet har haft störst betydelse för dig?
– Det var när vi började med kombitjänster med städning, enklare reparationer och yttre skötsel. Även vi tjejer fick vara med och göra allt. Vi fick gå på kurser för att lära oss att reparera. Det var en jätterolig tid, säger hon.
Kombitjänsterna infördes i början av 1980-talet. Det var en viktig fråga för Fastighetsklubben att städarna skulle få mer variation i jobbet och mindre tunga arbetsuppgifter.
– Jag minns att alla fastighetsskötare inte var jättebegeistrade över att behöva städa. Men de gjorde det ändå.
Kombitjänsterna fanns kvar till slutet av 1990-talet. I dag jobbar fastighetsskötare på HSB i Norrköping mest med städning och yttre skötsel. Reparationerna ingår inte längre i jobbet.
– Det känns som att här har vi gått tillbaka i utvecklingen, säger Marianne Jacobsson-Rassét.

Hon jobbar på en mansdominerad arbetsplats och de flesta i klubbstyrelsen är män.
– När vi införde kombitjänster undrade några boende hur en kvinna ska klara av att reparera. Men det var bara i början. Att vara kvinna i styrelsen med mest män har inte varit något problem alls.

Du har varit fackligt engagerad i klubben i över tre decennier. Vad har varit din drivkraft?
– Jag vill hjälpa till så att arbetskamraterna kan få det bättre, och vi i klubben har lyckats med mycket. Vi har till exempel fått bättre arbetstider och arbetsmiljö, säger hon.
Efter en stunds tystnad lägger hon till:
– Det är viktigt att vara sig själv och stå för vad man tycker. Så har jag gjort i alla år.
Som blivande pensionär ser hon fram emot att få umgås mer med sina barnbarn och få tid att ta hand om huset.

Du har framtidsplaner. Vad har facket för framtid?
– Facket behövs även i dag. På fackliga kurser har jag hört hur mycket sämre andra har det på sina arbetsplatser.
– Om medlemmarna inte
 kommer till medlemsmöten rekommenderar jag att lyssna på vad arbetskamraterna pratar om på fikarasterna. Det är ofta då som bristerna kommer fram, säger hon.

Publicerad: 2017-04-24