Det nya året gjorde iskall entré. Det är så kallt att jag hackar tänder redan innan jag sticker näsan utanför dörren. Sedan blickar jag uppåt hustaken av skräck för snöras samtidigt som jag granskar vartenda steg jag tar för att inte halka och bryta armar och ben på väg till tunnelbanan.
Med ett högljutt hejarop som får folk att haja till tackar jag hjältarna på hustaken. Snöröjare som trotsar kyla och hisnande höjder är mina superhjäl
tar. Utan dem hade vi varit förlorade och fullkomligt insnöade i våra varma, vindisolerade hem.
Och det är då, när jag är som mest rörd och tacksam, som jag ser videon från flyktingförläggningarna på Balkan där tusentals människor som flytt krig, kriser och katastrofer, som riskerat sina liv över haven, nu bokstavligt fryser ihjäl i sina snötäckta sommartält. Utan värme, varmvatten, underställ och dunjackor. Vissa köar i en timme i kylan, insvepta i plastpåsar och filtar, för en bit bröd.

En flykting på Lesbos filmar med sin mobiltelefon. På frustrerad franska säger han:
”Se hur människor lever. I Grekland. I Europa. 2017. Se hur de ligger som kadaver i snön. Är detta rimligt? Vi vill lämna detta men är fängslade i detta Guantánamo. Som om vi vore terrorister. Varför låter ni oss lida så här i snön? Era hundar lever bättre än vi gör. Era brottslingar lever bättre än vi. De som dödat människor serveras soppor i varma fängelseceller. Vi har inte dödat någon. Ändå straffas vi så här. De dödar oss.”
”De säger att Europa är en rättsstat. Men var är rättvisan?”
”Förbarma er över oss. Befria oss. Vi är inga djur. Vi är människor.”

Samtidigt rapporterar Oxfam att åtta män äger lika mycket som halva jordens befolkning. De som äger vad som motsvarar halva världens resurser ryms alltså i en minibuss. Siffran har konsekvent krympt. För ett par år sedan var det 85 män. Förra året blev det 63. Och nu är det bara åtta, vita snubbar. Det går alltså allt bättre för allt färre. Glappet bara växer mellan dem som har och dem som inget har. Ändå är det tyst. En talande tystnad utan revolter eller reaktioner.
Samtidigt slår svensk ekonomi rekord. Vi har lägst arbetslöshet i Europa, (åtminstone för infödda svenskar), historiskt lågt antal varsel och till och med brist på arbetskraft inom exempelvis bygg- och fastighetssektorn.
”Hållbarhet” är ett av de senas
te årens trendord. Makten och medierna talar om ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar värld. Det vi ser nu är ohållbart. De växande orättvisorna och ojämlikheten är en krutdurk. Det är dags att skrota systemet och uppfinna ett nytt. Ett system som ger flera människor både värde och värdighet.

Du kan se filmen på Youtube.