Fastighets avtal på städområdet är under förhandling och fortsätter den 19 maj. Förutom höjd lön behöver villkoren stärkas.
– Jag tror att problemen finns överallt, både med deltider och delade turer, säger Zia Lodin, avdelningsordförande
 i Kista.

Avtalet me
d Almega Serviceentreprenad går ut den 31 maj. När Fastighets nu förhandlar med arbetsgivarna om ett nytt avtal handlar det om att stärka anställningstryggheten och begränsa arbetsgivarnas möjligheter att omreglera anställningar för städare. Den så kallade hyvlingen förekommer vid arbetsbrist då arbetsgivare passar på att omreglera anställningar till lägre tjänstgöringsgrad.
– Vi vill också begränsa arbetsgivarnas möjlighet till tjänster med delade turer. Det är ett arbetsmiljöproblem som leder till långa arbetsdagar, säger Ewa Edström, avtalsansvarig på Fastighets.
Förbundet kräver också att antalet timvikarier och visstidsanställningar minskar. En tredjedel av dem som arbetar på städavtalen har någon form av visstidsanställning.

När det gäller lön krävde Fastighets och 6F från början löneökningar på minst 800 kronor per månad. De hittills färdiga avtalen har dock följt den överenskommelse som LO och Svenskt Näringsliv träffade och som säger att 590 kronor ska vara ett riktmärke.

Den lägsta lönen på Serviceentreprenadavtalet är i dagsläget 21 110 kronor. Med fullt branschvanetillägg kommer Parawee Anutianchai Blom, städare på Rengörare Näslund, upp i 22 860 kronor i månaden. I praktiken utgör det ofta ett tak för städare som inte har några andra tillägg, oavsett hur länge man har jobbat.
– Jag tycker att lönen i dag är för låg och att kravet på 590 kronor är för lågt. Vi jobbar hårt och efter skatt blir det inte så mycket pengar kvar, säger Parawee Anutianchai Blom.
När Rengörare Näslund vann uppdraget på Arlanda förra året gick hon över från Inspira. Efter ett första jobberbjudande om fyra timmar har hon nu fått heltid.
– Men det är många andra som inte har fått det. För min del var det jätteviktigt, annars hade jag fått ta ett extrajobb för att klara det, säger Parawee Anutianchai Blom.

Zia Lodin anser att villkorsfrågorna är viktigast. Här är han med kollegan Aneta Konieczna. Foto: Sofia Lindroth

Zia Lodin är avdelningsordförande i Fastighets Kistaavdelning och klubbordförande för Inspira. Han menar att löneförhöjningar självklart är viktiga i avtalsförhandlingarna, men att det är villkorsfrågorna som står högst.
– Även om vi skulle få 30 000 i månaden så spelar det ingen roll om vi bara har deltider, säger han.
Hans kollega, Aneta Konieczna, har jobbat nästan åtta år på Inspira och har från ungefär halvtid kommit upp i en anställning på 72 procent.
– Jag jobbar på fyra olika platser men får räkna in restiden. Det är klart att jag vill ha heltid men om det innebär att jag ska städa på fler objekt så vet jag inte om det går, säger hon.
Aneta Konieczna tror att längre kontrakt och bättre planering skulle vara ett sätt att komma åt problemen men svaret från arbetsgivaren är alltid att det inte är möjligt, att det inte går att erbjuda bättre arbetspass.
– Jag tror att problemen finns överallt. Särskilt med delade turer. Det har ökat jättemycket de senaste åren, säger Zia Lodin.

En annan av deras kolleger
är småbarnsförälder men jobbar fyra timmar på morgonen och fyra timmar på kvällen och har däremellan en paus på flera timmar.
– Vi förstår företaget på ett sätt. Det är konkurrens om uppdragen, men mitt önskemål är att delade turer ska förbjudas helt, säger Zia Lodin och fortsätter:
– På Inspira försöker vi hitta lösningar men det är inte alltid det går. Det behövs stöd från lag och kollektivavtal.