I bland fotar jag saker som är trasiga i mitt område – förråd där dörren brutits upp, cyklar som plockats på varenda bit förutom själva ramen, skräp som ligger i högar, nedklottrade väggar. Jag vet inte riktigt varför jag gör det, men jag tror att det är för att jag bor på Södermalm, i en av delarna av Stockholm som det är längst kötid till för den som vill ha en hyresrätt.
Min hyresvärd är bra och fastighetsskötarna gör sitt jobb lika noggrant som de flesta jag haft att göra med var jag än bott. Och det hör till att allt inte är perfekt hela tiden: någon reparation blir glömd, något tar längre tid, listan på fix att beta av är olika lång olika veckor. Helt i sin ordning, jag förväntar mig inte konstant toppservice precis när jag vill ha den.

Det lustiga är att jag har varit på många föreläsningar där någon pratat om miljonprogramsområden och visat bilder på när saker är trasiga, soprum överfulla och väggar klottrade. Vi blir också erbjudna reportage i tidningar och tv då och då, med samma bilder. Jag kan också ta likadana bilder – vem som helst kan ta samma bilder – även på Södermalm eller i någon annan del av våra städer som vi inte har för vana att vilja beskriva negativt.
Men det gör vi inte. Det som punktvis är en naturlig del av tillvaron överallt – skit och förstörelse – görs till något unikt för ett område eller en viss typ av områden, när vi bara visar upp det därifrån.
Samtidigt som vi ser förbi det i andra områden, som vi vill tillskriva högre status, bättre människor, eller något annat förmätet. Efter att ha bott största delen av mitt liv i södra Stockholms miljonprogram och ungefär tio år på Södermalm, är min upplevelse att vi beter oss jäkligt märkligt när vi jämför och bedömer olika områden på det sättet.

I en undersökning jag jobbade med under flera år, fick tusen personer som bodde i miljonprogram och liknande områden svara på vad som var den största nackdelen med området de bodde i. Det fanns ett tiotal alternativ på saker och så kunde de också svara att de inte tyckte att det fanns någon nackdel. En tredjedel svarade det sistnämnda. Och av dem som angav en nackdel, fanns det en som varje år var angiven
 av flest av dem som svarade: ryktet. En tredjedel av dem som såg nackdelar, menade att den största var hur andra såg på området, inte att någonting i själva området var en nackdel.

Vi kan alla bidra till att ryktet blir mer rättvist, genom att vara tydliga med att det som är negativt finns i alla områden. På olika sätt och på olika nivåer, dessutom ibland olika i olika perioder. Att bara prata om det negativa
i vissa områden och bara om det positiva i andra bidrar till att ge en snedvriden bild av verkligheten. Just den här snedvridna bilden är också extra farlig, eftersom den påverkar människors liv, framför allt för dem som bor i områdena med sämre rykte.