– Det talas en hel del om städning men det pratas för lite med städarna. Mediebilden är skev, säger Karin Janson, 30, som arbetade som städare i fyra år. Idag är hon frilansjournalist.

 Att städyrket är ett genomgångsyrke är ingen nyhet. För Karin blev det också så. 19 år gammal fick hon ett sommarjobb som städare i Säters kommun.

Karins första erfarenhet av jobbet tecknar hon så här:

– Det var ett jobb som det var lätt att komma in i. Jag fick egna områden, eget ansvar, det gillade jag. Samtidigt slogs jag av att man var på benen hela tiden och att det var noga med att rasterna hölls, 15 minuters fika var 15 minuter, inte 20 minuter.

Sedan flyttade Karin till Gävle och fick en annan typ av städjobb.

– Ja, jag fick inledningsvis jobb hos Homemaid. Där städade jag tåg på kvällstid. Det var slitigt. Man skulle dra dammsugare, mopp och andra arbetsredskap med sig. Och på vintern fick man pulsa i snö längs banvallarna.

– Därefter städade jag halvtid på Ikea, resten av tiden bestod av kontors– och hemstädning.

Väldigt olika typer av städning alltså.

– Ja, absolut. Att städa hemma hos någon var som att städa hos sig själv. Hur man trivdes med jobbet berodde mycket på hur de som man städade hos uppträdde. Ibland fick jag uppdrag hos någon trevlig gammal tant, ibland hos någon väldigt petig person. Städar man hemma hos någon, så känner man en press att jobbet måste göras väldigt ordentligt. Att städa på Ikea var något helt annat, där var det mer fråga om underhållsstädning.

 Sätt plus och minus på de städjobb du haft!

– På plussidan finns den fina sammanhållningen. Kollegorna brydde sig om varandra, frågade hur det var med det sjuka barnet hemma och så. Man kände att man hade ett socialt stöd. Dessutom är det ett självständigt jobb som det är lätt att komma in i. Jag slogs också av att många äldre städare är enormt stolta över sitt jobb.

– På minussidan finns att det är ett anonymt jobb, där man får lite uppskattning. Samhället kräver att det ska finnas rena lokaler, men de som utför jobbet får sällan beröm. Min bild av städjobbet var dock mer negativ innan jag prövade på det.

 Vad har du tagit med dig från de fyra åren som städare?

– Betydelsen av att arbeta tillsammans. Om man har hemstädning på en och en halv timme så måste man hjälpas åt.

 Hur tycker du att städyrket beskrivs i media?

– Städarna är väldigt anonyma. Det skrivs om städare, men städarna själva får sällan komma till tals. Till och med i pigdebatten har städarna sällan fått säga sitt. Det är över huvud taget ovanligt att städarna syns i media. Tävlingen ”Årets städare” tycker jag dock har lyft fram yr­ket en aning.

 Vad bör göras för att lyfta statusen på städjobbet?

– En svår fråga. De privata företagen tycker jag gör en del för att städyrket ska synas mer i media. Jag tror också städarna själva kan göra en del. Vissa städare säger hej till alla på arbetsplatsen, andra säger ingenting och vill inte ha ögonkontakt med andra. Det viktigaste är dock att göra städyrket mer synligt.

 Efter att ha varit bosatt i Piteå och jobbat ett halvår på ett städföretag med bland annat trappstädning, flyttstädning och fönsterputsning sökte Karin till en journalistutbildning i Umeå.

Mellan 2007 och 2011 arbetade hon som allmänreporter på Falu-Kuriren.

 Har du haft möjlighet att skriva om städarnas situation i lokaltidningen?

– Nej, inte en enda gång och jag tror inte heller att vi haft något reportage i tidningen om städning under den tiden.

 Om du skulle göra ett städreportage idag, vad skulle du då lyfta fram?

– Yrkeskunskapen. Hur svårt det kan vara att städa olika typer av golv och att även fönsterputsning är en svår konst.