”Jag har ett jobb!” Det är många som inte har möjlighet att uttrycka dessa ord. Och egentligen säger inte de fyra orden speciellt mycket, inte förrän följdfrågorna kommer: Vad för sorts jobb? Vilken anställningsgrad? Hur är lönen? Arbetsmiljön? Vilka är de övriga villkoren?
Många har idag tillfälliga jobb, butiks-, restaurang- eller städjobb. Osäkerheten i anställningen är för dessa människor betydande. Tillfälliga jobb har alltid funnits och kommer alltid att finnas, men jobben måste omgärdas med rimliga arbetsvillkor. En stor utmaning för facket!

Idag handlar det också om jobb i den ekonomiska krisens skugga. Uppgörelsen mellan SSAB och facken innebär en förkortning av arbetsveckan och 90 procent i lön. De 10 procenten i lön som fryser inne ska betalas ut i form av ett vinstutdelningssystem när ekonomin så tillåter.
Mer kommer eller …?

Ungdomsarbetslösheten, att unga inte kommer in på arbetsmarknaden är ett stort samhällsproblem.
Här behövs samarbete mellan de politiska partierna och mellan fack och arbetsgivare för att göra det lättare för företag att anställa ungdomar. Politisk konfrontation i den här frågan, med pekpinnar ”det är ert fel”, leder inte framåt.
Det svenska sysselsättningsgapet mellan infödda och dem som nyligen invandrat är, enligt Migrant Integra­tion Policy Index, i särklass störst i Europa. Ett underbetyg!

Allt är inte kopplat till lön när det gäller jobbsituationen. Visst, du ska ha en lön som du kan leva på, men arbetsmiljön, såväl den fysiska som den psykosociala, är också viktig.
Jobbfrågan går också att relatera till fackets kraft. Om facken fortsätter tappa medlemmar och om organisationsgraden fortsätter att sjunka, då kommer kollektivavtalet att gröpas ur och facket får svårare att förhandla fram drägliga arbetsvillkor på arbetsplatserna.
Hårddraget säger en del: Bättre ett jobb än inget alls (underförstått, trots de dåliga villkoren).
Nej, bra jobb – bra villkor, där ska ribban läggas.