Snart är det dags att plocka midsommarblomstren. Jag ser en växt, en fantasiväxt. Jag döper den till solidaritetsblomman.
Hoppas vi är många som vill se den blomma. Blommans frön kan föras från hand till hand. Solidaritet, det är inget modeord. Ordet finns liksom där, i alla tider. I bra tider, i kristider.
I Europa behövs solidaritet med dem som har det sämst. EU bör tjäna som en utjämnare till förmån för de mest utsatta.
På världsscenen behöver de fattigaste länderna hjälp för att ta sig ur fattigdomen.
Solidaritet handlar det också om i den fackliga världen. I många länder kan inte facket verka fritt. Svenska fackförbund kan göra skillnad, stödja, ställa upp. Men aldrig med pekpinnar utan snarare med kunskap och med ödmjukhet som ledstjärna.

Mellan svenska fack behövs också solidariska handlingar. Facken bör ställa upp för varandra, inte bara i avtalsförhandlingar utan i hela det fackliga arbetet.
Samarbeta tvärfackligt, se till att resurser utnyttjas på bästa sätt. Se till att de små facken som saknar personella och ibland även ekonomiska resurser får stöd av de större och rikare förbunden.
Städarnas arbetssituation är präglad av stress. Städarna är en osynlig arbetsgrupp. De gör ofta jobbet när de övriga på arbetsplatsen inte är där. Städarnas insatser tas för givna.
Att hålla rent, vadå? Precis som om inte städarnas jobb vore värt något.

Gruppen städare är stor och yrkesgruppen finns organiserad i flera förbund: Fastighets, Kommunal, Seko, Byggnads, Hotell och Restaurang.
Nationellt går det att göra mycket.
Men städarnas dåliga arbetsvillkor gör inte halt vid nationsgränsen. Den 17 juni genomfördes en internationell rättvisedag för städare. Kampanjens mål är att höja standarden för städbranschen och skapa bättre sysselsättning för städare.
Kampanjer är bra, men solidariteten får aldrig stanna där, utan handen och tankens kraft måste användas för att ge varaktiga förbättringar för den utsatta gruppen – städarna!