På en internutbildning fick vi lära oss vikten av att vara ”hela och rena”. Konkurrensen inom städbranschen är hård och för att sticka ut måste vi måna om vårt yttre, fick vi veta.

ansiktet bör utstråla hälsa och tjänstvillighet. ”Le mot världen och världen ler mot dig

Man bör tänka på hållningen och de signaler den sänder ut. Ryggen ska vara rak, pikétröjan nedstoppad i arbetsbyxornas linning och ansiktet bör utstråla hälsa och tjänstvillighet. ”Le mot världen och världen ler mot dig”, textade internutbildaren med gnisslande spritpenna på whiteboarden. Avslutat med en smiley.

Att ha ett jobb där man blir skitig och svettig är ofta detsamma som att ha ett lågavlönat arbete med dåliga villkor. Ett så kallat ”skitjobb”.

Alla som jobbar inom branschen vet att tiden är för kort. Förvisso hinner jag städa mina områden, men bara därför att jag har årens erfarenhet och en hyfsad hälsa.

Riktigt bra blir det förstås aldrig, ett visst slarv är nödvändigt. ”Man måste lära sig vars det går att skarva”, var en av de viktigaste lärdomar jag fick med mig från min första inskolning.

skenet är viktigare än resultatet

Och på sätt och vis var mitt intryck från internutbildningen att företagsledningen höll med: skenet är viktigare än resultatet. Alla städföretag kan erbjuda städning, men för att vara konkurrenskraftiga måste vi städa med gott humör och välartade frisyrer.

Tidspress utgör dessvärre inte den bästa jordmån för tjänstvilliga leenden och en god hållning. Där står jag i det uppvirvlande dammet från grusfångets gummimatta när bostadsrättsinnehavarna kliver in från vintermörkret med armarna nertyngda av helgmatens plastkassar. Arbetskläderna svettklibbar mot kroppen, porerna är täppta av damm och fötterna stinker i sina hårt åtdragna skohålor.

Men visst ler jag, och visst hälsar jag. Men jag gör det för min egen skull: för att det är sådan jag är, för att det känns bra — för att jag vill vara mänsklig. Inte för att öka företagets konkurrenskraft i en utsatt bransch.

Det är något fel på en arbetsmarknad som å ena sidan kräver att en toalett ska städas på tre minuter och å andra sidan att man ska göra det med pressveck på byxorna

Det är något fel på en arbetsmarknad som å ena sidan kräver att en toalett ska städas på tre minuter och å andra sidan att man ska göra det med pressveck på byxorna och ett leende på läpparna av rädsla för att förlora kontraktet, och i förlängningen jobbet.

Faktum är att jag inte är hel och ren. Jag är sliten, smutsig och en smula krokig. Arbetet gör det med en kropp och en själ. Att vara hel och ren är ett privilegium. Det kräver sinnesro, pengar, tid och ork.

Man får vad man betalar för, brukar det ju heta. Och enligt vad jag förstått så är falska leenden extremt dyra.