Tidigare i oktober beslutade en partsgemensam kommitté på EU-nivå att nattstäd ska fasas ut helt från Europa. Det är ingen liten sak. Förekomsten var stor i Sverige fram till 90-talet, men genom fackligt arbete lyckades vi förändra synsättet på städarbetet, och dagspass blev norm. I Europa har situationen inte sett likadan ut, särskilt inte i den södra delen, där nattstäd ännu kan sägas vara standard. Det finns flera problem med nattarbetet, men jag menar att ett är centralt.
Man tycker att städare ska utföra jobbet när människor slipper se det
Det handlar om synen på städyrket och vilka som utför det. Man tycker att städare ska utföra jobbet när människor slipper se det. Det hänger ihop med gamla normer om rengöring och vem som förväntas göra det. Städning har varit kvinnogöra, något som bara sker. Lägenheterna i rika stadsdelar ritades förr så att hembiträden skulle kunna smyga i kulvertar vid sidan av.
Tiderna förändras, men perspektiv och synsätt kan dröja kvar länge. Beslutet att fasa ut nattstäd är ur det perspektivet en milstolpe – med en brasklapp på baksidan. Hur ser vi till att städföretagen faktiskt anammar förändringen i praktiken? Att synsättet förändras så att städning betraktas som ett vanligt yrke, där man precis som vilket annat jobb som helst förväntar sig att det kan utföras dagtid?
Det finns inga goda skäl till att förlägga städning på natten
Här måste arbetsgivaren ta sitt ansvar. Det finns inga goda skäl till att förlägga städning på natten. Tvärtom innebär det ökad otrygghet när anställda ska ta sig till och från jobbet, ökad risk för inbrott, onödig energianvändning, det blir svårare att attrahera arbetskraft, de många nyanlända som arbetar med städning får inte lära sig språket. I Sverige har dagspass varit norm länge, men även här sker det i viss utsträckning.
Vore det för mycket begärt att svenska arbetsgivare inför nolltolerans, som ett sätt att starta förändringen?
