Det var i en intervju med Kommunalarbetaren som Almegas toppdirektör Stefan Koskinen spådde: ”de som har det sämst ställt måste få det ännu sämre innan de kan få det bättre”. Han ville skicka en signal inför avtalsrörelsen, att om facken försöker höja lägstalönerna, då kommer vi på Almega att spjärna emot. Någon månad efter den intervjun rasslade det till i matjättarnas chefsbonussystem, och vd:arna på Ica och Axfood fick 23 miljoner. Bara något jag noterade.
Nu vet vi hur det gick med hans profetia. I början av juni blev vi klara med det stora städavtalet. Resultatet? Koskinen hade fel, och Sveriges städare fick närmare 2 000 kr mer per månad över avtalsperioden på två år. Lägstalönerna höjs med 2280 kr, och kommer att vara 26 979 kronor år 2024.
Något annat hade ju inte gått! Städning är ett samhällsviktigt yrke! Det skapar förutsättningar för infrastruktur och sjukvård att fungera. Det är grunden för all ekonomisk tillväxt inom till exempel industri. Klart vi ska ha betalt.
Vi lever numera i ett land där det är fint att vara rik och girig – och fult och genant att vara fattig och inte ha råd. Ledarskribenter skriver att de sämst ställda kan äta gröt och ris till middag om de svälter. Sedan en tid är det också ekonomisk kris. Kommuner slutar servera mjölk i skolan. Regionpolitiker talar om en kommande välfärdskollaps, för att resurserna inte längre finns. Det är nästan nattsvart.
Då försöker jag tänka på det. Att vi fortfarande lever i ett land där människor kan gå samman, samla kraft, och gå emot både ledarskribenter och direktörer, och säga: vi tänker inte få det sämre innan vi får det bättre, vi tänker inte äta gröt, vi tänker ha 2 000 kr i löneökning. Och få det.
Med det sagt önskar jag dig en riktigt fin sommar.
