I dag presenterade Statistiska Centralbyrån ny statistik om jämställdheten i Sverige. Statistiken visar att de strukturella löneskillnaderna består och att det fortfarande är långt kvar till ett jämställt arbetsliv.

– Det som är så bekymmersamt är att det går så fruktansvärt långsamt. Vi konstaterar år efter år att de strukturella löneskillnaderna är ett problem och ändå händer det inte tillräckligt, säger Annika Strandhäll, förbundsordförande i Vision och en av ledamöterna i regeringens delegation för ett jämställt arbetsliv.

Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) har män högre månadslön än kvinnor i nio av de tio största yrkesgrupperna. Undantaget är vård- och omsorgspersonal där kvinnor i medeltal tjänar 200 kronor mer i månaden än män. Och det handlar om löneskillnader som inte har någon rimlig förklaring.

Vision har återkommande belyst den segregerade svenska arbetsmarknaden. I såväl yrke efter yrke, som i bransch efter bransch, ligger både kvinnor och män som jobbar i kvinnodominerade verksamheter lönemässigt efter de anställda i mansdominerade. Vi har också sett att när yrken blir kvinnodominerade så sjunker lönerna, tex för präster.

– Trots att kvinnor har bättre utbildning än män, så är tendensen att lönerna i ett yrke sjunker när det blir en kvinnlig dominans. Det här är självklart inte acceptabelt. Jag kommer därför att föreslå Jämställdhetsdelegationen att detta är en av de frågor som det skulle vara intressant att undersöka närmare, säger Annika Strandhäll.

Löneskillnaderna i Sverige är i dag också ett problem för vår välfärdssektor. Vill vi kunna ha hög kvalitet i välfärden måste vi också kunna dra till oss och behålla den bästa personalen och de bästa cheferna. Det gör man genom konkurrenskraftiga löner, bra arbetsförhållanden och möjlighet till kompetensutveckling.

– Ska vi ha en god kvalitet i välfärden så kan inte våra medlemmar ligga efter lönemässigt på grund av samhällets förlegade värdering av kvinnligt och manligt arbete, säger Annika Strandhäll.