Stephanie mobbades som ung – nu kämpar hon för nolltolerans på Samhall

Stephanie Lundh sitter i Samhalls lokaler i utkanten av staden som bär hennes efternamn. Hon pustar ut efter morgonens städuppdrag i Hemköpsbutiken i en annan del av kommunen. Varje vardag är hon i affärslokalen och städar fram till ungefär klockan 11.

– Jag bor i Klippan och tar tåget hemifrån klockan 4.53 varje morgon. Det krävs om jag ska hinna till mitt pass som börjar klockan 6.30, säger hon.

Flera fackliga uppdrag

Nuförtiden arbetar hon heltid här på Samhall i Lund och har dessutom flera olika fackliga uppdrag: hon är ordförande för arbetsplatsklubben, ungdomsansvarig för hela region Syd och ledamot i LO:s regionala ungdomskommitté.

Vi är alla vuxna människor och ska behandla varandra med respekt.

Men bakåt i tiden har Stephanie såriga erfarenheter. Under alla skolåren var hon mobbad. 

– Min familj flyttade mycket under min uppväxt, men det spelade ingen roll. I varenda ny klass blev jag utsatt. Jag hade sällan vänner, bara ytterst få ibland.

Egna erfarenheter

Erfarenheterna har gjort henne extra känslig inför när någon far illa. Hon känner snabbt av dåliga stämningar och blir väldigt berörd när hon upptäcker mobbning även bland vuxna.

– Tyvärr är det ett problem inom vissa arbetsgrupper här. Jag tycker det är helt fel. Vi är alla vuxna människor och ska behandla varandra med respekt. Så är det bara, jag vet vilka spår mobbning sätter.

Kanske är det just det som har gjort henne så engagerad i fackliga frågor, funderar hon. Så fort hon känner av att en kollega mår dåligt brukar hon gå fram och fråga om hon kan hjälpa till på något vis.

Blev medlem direkt

Stephanie blev medlem i Fastighets direkt när hon började på Samhall år 2016, som 20-åring. Då fanns inte ens en klubb på arbetsplatsen men hon såg till att fråga runt vilket förbund hon borde organisera sig i.

– Min pappa har alltid varit medlem i facket och pratat om hur viktigt det är att stå upp för våra rättigheter. Så för mig var det en självklarhet.

Men så tänker inte alla. På Stephanies arbetsplats är bara runt 10 procent medlemmar i facket och många är dessutom felorganiserade.

Bland de yngre, och de är ganska många här, kommer ofta frågan upp om meningen med att alls organisera sig, upplever hon. 

Vill nå unga

Sedan två år tillbaka är hon förtroendevald i arbetsplatsklubben. Hon är noga att skylta med rollen. En dag varje vecka sätter hon på sig sin Fastighets-tröja och går runt med den på jobbet.

– Det är ett sätt att visa kollegor att jag och vi andra fackliga finns om de behöver oss, men också ett sätt att starta samtal om varför det är viktigt att vara medlem. Jag har planer på att starta en Facebook-grupp för unga för att nå ut särskilt till dem, säger Stephanie.

Det är jätteviktigt att ha koll på rättigheter när man jobbar inom städ.

Att de yngre som jobbar på Samhall går med i facket tycker hon är särskilt viktigt också av en annan anledning: åtminstone här i Lund är det framför allt de som tilldelas städuppdragen, enligt Stephanie.

– Städjobben är tyngst och det är främst vi yngre som klarar dem rent fysiskt. Och det är jätteviktigt att ha koll på rättigheter när man jobbar inom städ, det är så lätt att bli felbehandlad.

Övervinner utmaningar

Som många av kollegorna på Samhall lever Stephanie med en diagnos. I hennes fall handlar det om autism och dyslexi. Hon fick sina diagnoser först som 23-åring, när hon hade hunnit jobba på Samhall i tre år.

För Stephanie var det en lättnad. Hon kunde förstå sig själv bättre, lära sig mer om varför hon reagerar som hon gör i vissa situationer och få verktyg för måendet. Hela livet hade hon ju kämpat.

– Det var verkligen inte självklart att jag skulle kunna ta studenten. Jag har alltid haft svårt i skolan. 

Och så är det allt kring det sociala: hur utmattad det gör henne eftersom hon får anstränga sig då hon kan ha svårt att tolka saker bortom det konkreta som sägs. 

Vill stötta andra

Ändå har hon valt att engagera sig fackligt med alla de utmaningar det innebär: som att vara med i förhandlingar kring infekterade konflikter mellan såväl områdeschefer och medarbetare som mellan olika kollegor.

– Men jag brukar ha stöd av en ombudsman då, det är för svåra ärenden att dra själv.

Dessutom är hon på utbildningar och konferenser ganska ofta och kuskar land och rike runt. Det trots att hon har svårt att sålla bland intryck, den ansträngning möten med nya människor är och de utmaningar det kan innebära med förändringar, att bryta rutiner och att inte veta vad som ska ske.

– Jag bara gör det, trots att det tar enormt mycket energi av mig. Jag tänker på alla som jag kan hjälpa, jag har engagerat mig i facket för att kunna stötta människor. Det ger mig mycket tillbaka.