Bild:

Cathrine Stenvall i Botkyrka visste inget om fastighetsbranschen för ett halvt år sedan. Nu vill hon satsa på en yrkesbana som reparatör sedan hon deltagit i ett arbetsmarknadsprojekt, ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Botkyrkabyggen.

Hösten har tagit över och träden har tappat nästan alla sina gula och röd-gula blad. En vindpust på Albyberget möter Anette Risveden och Cathrine Stenvall från Botkyrkabyggen när de är på väg till nästa jobb. En tom lägenhet ska göras i ordning innan nästa hyresgäst ska flytta in. Anette är en av företagets tjugotal reparatörer och fadder för Cathrine som praktiserar på företaget och som gärna vill blir reparatör.
Anette och Cathrine ska byta ut en trasig kylskåpsdörr, ta en till på en droppande kökskran och gå igenom köksfläkten. Hela tiden när Cathrine och Anette arbetar ihop pratar de om vad de gör. Ibland ställer Cathrine en följdfråga, ibland kommenterar Anette Cathrines resultat.

Cathrine Stenvall, 22 år, är en av de 13 som har arbetspraktik på Botkyrkabyggen. Allt började i våras då 25 unga och arbetssökande hos Arbetsförmedlingen i kommunen valdes ut för praktik och utbildning som passar för Botkyrkabyggens behov. I maj fick deltagarna prova på jobben som miljövärd och reparatör. En månad senare började de sin tre månader långa utbildning på ett utbildningsföretag.
Fastighetsbranschen och dess yrken var helt obekanta för Cathrine innan hon via sin arbetsförmedlare fick inbjudan till ett informationsmöte om projektet.
– Jag visste inget om den här branschen. Jag hade många frågor om vad de olika yrkena innebär. Hemma har vi ringt till felanmälan om vi behövt få något åtgärdat i lägenheten, men jag har aldrig tänkt på vem som gjort det.

Det som ändå fick Cathrine att gå till informationsträffen var mångfalden av yrken inom fastighetsbranschen och att man får jobba med händerna.
– Dessutom tycker jag om utmaningar, att få lösa kluriga saker och komma på nödlösningar, säger hon.
Cathrine, som provat jobben miljövärd och reparatör, tycker att ”båda är kul”.
– Som miljövärd fick jag jobba ute hela tiden, vilket jag gillar. Att plocka skräp var inte så kul, men det är bara en del av jobbet. Reparatörsjobbet har flera olika arbetsmoment och vi får dagligen prata med hyresgäster, det tycker jag om.

Utbildningen var både omfattande och intensiv. Cathrine tycker inte att hon saknade någonting.
– Allt var jättespännande. Elläran var lite svårare, men intressant.
De teoretiska kunskaperna fick en annan innebörd när Cathrine kom tillbaka till Botkyrkabyggen för en ny och längre praktikperiod. Cathrine fick, som hon önskat, prova vidare på reparatörsjobbet.
– Det var som en helt annan värld. När jag fick praktiska förklaringar till den teoretiska biten fattade jag mycket mer, säger hon och fortsätter:
– Min fadder är juste mot mig. Jag kan fråga henne om det jag inte kan eller förstår. Hon ser också till att jag får repetera nya saker.

Det mesta har varit lärorikt och intressant och flutit på bra, tycker Cathrine. En gång har hon dock hamnat i en otrevlig situation på jobbet. En hyresgäst hade anmält ett fel i lägenheten. Väl på plats såg Anette att hyresgästen själv orsakat felet och berättade att hon måste debitera hyresgästen om felet skulle åtgärdas. Hyresgästen opponerade sig högljutt.
– Anette var bestämd, men lugn och trevlig mot hyresgästen. Hon förklarade vad som gäller. Men det blev tjafsigt och eftersom det var första gången något sådant här hänt för mig så det kändes lite obehagligt. Hyresgästen blev väldigt arg, men lugnade ner sig efter ett tag. Jag träffade henne i tunnelbanan i morse och hon vinkade glatt då till mig så hon är tydligen inte arg på oss längre.
Cathrine tycker att hon under sin praktiktid inte stött på några riktigt svåra uppgifter. Det smutsigaste jobbet är att åtgärda stopp i ett avlopp och rensa vattensamlaren under handfatet.
– Det är inte håret och geggan som är det äckligaste, utan det är lukten. Lukten sitter dessutom kvar i kläderna när man gått därifrån.

Innan Cathrine kom med i projektet hade hon varit arbetslös flera månader efter studenten 2012. Först i Tärnaby där hon kommer ifrån och sedan i Botkyrka dit hon flyttade för att bo hos sin bror. Hon hade hoppats på jobb i Tärnabytrakten efter studierna på fordonstekniska programmet, men hon fick inga svar på de jobb som hon sökt.
– Att gå arbetslös utan att ha något vettigt att göra vill jag inte uppleva igen, säger hon.
Cathrine hoppas mycket på en anställning på Botkyrkabyggen. Om det inte blir av, ska hon söka liknande jobb i fastighetsbranschen.
– Nu vill jag jobba med det här eftersom jag har färska kunskaper. Om fem år tror jag att jag jobbar som reparatör. Eller så jag har gått vidare och blivit chef, säger Cathrine.

Att vara fadder är inte helt nytt för Anette Risveden, som på fritiden leder både unga och gamla i karate. Hon tycker att det är trevligt och lärorikt.
Botkyrkabyggen är, enligt Anette, tydlig med att få in kvinnliga reparatörer. Projektet har strävat efter lika många kvinnliga som manliga deltagare.
– Jag blev tillfrågad att ta uppdraget. Vi faddrar har dock inte fått någon utbildning eller genomgång inför uppdraget, vilket många av oss saknat. I början undrade alla vad praktikanter får göra, vad det finns för begränsningar och vad företaget vill att de ska lära sig hos oss, säger hon och fortsätter:
– Det är trots allt skillnad på att prova på och att ha en lärlingstid. Som fadder vill jag förbereda Cathrine så mycket som möjligt inför en anställning. Praktiken är jätteviktig, får man för lite av den har man en lång resa att göra för att lära sig jobbet.

Som fadder vill Anette vara lugn och pedagogisk. Hon tycker att det speciellt i början av en praktiktid är viktigt att deltagarna får tid att klara av arbetsuppgifterna. Anette har en plan för Cathrine som ska ge henne så bra förutsättningar som möjligt.
– När Cathrines praktikperiod är över kommer det att kännas tomt och tråkigt för mig, säger Anette.
Botkyrkabyggen betalar ett tillägg på 600 kronor i månaden under den tid anställda varit fadder.

Fotnot: Cathrine har efter intervjun fått en visstidsanställning på tre månader. Hon ska jobba som reparatör och Botkyrkabyggen ska betala avtalsenlig lön.

Lockar unga till fastighetsjobb

Ung i Botkyrka är ett projekt mellan Arbetsförmedlingen och Botkyrkabyggen som ger både praktik och utbildning för arbetslösa mellan 18 och 24 år.

Åtta deltagare, varav 75 procent är kvinnor, har fått en visstidsanställning på tre månader på Botkyrkabyggen och företaget kan komma att erbjuda fortsatt anställning till några av dem.
– Vi har fått fler att bli intresserade av fastighetsbranschen, vilket också varit vår målsättning. Särskilt roligt har varit att så många tjejer velat fortsätta i projektet, säger Susanne Axelsson-Heldring, HR-chef på Botkyrkabyggen.

Projektet har inneburit extrajobb för personalen, säger Susanne Axelsson-Heldring:
– Våra faddrar har gjort ett jättejobb som tagit hand om ungdomarna. Deltagarna har vuxit under projektet och fått bättre självförtroende.
Nu ska projektet utvärderas.
– Om vi mäktar med kan det bli ett liknande projekt nästa år. Då tror jag att vi ska satsa på kvinnliga deltagare för att det är kvinnor som branschen efterfrågar.