Bild:

Fastighetsskötarna i Sandvikens Segelsällskap kryssar mellan öarna i Storsjön. De har tre rastplatser och två hamnar att sköta. Ett sommarjobb kan det tyckas, men här finns arbete så det räcker året runt.

En regnig och kall försommardagsmorgon är det inte många från Sandvikens Segelsällskap som lockas ut på Storsjön. I hemmahamnen vid Stenbrygga gör fastighetsskötarna Kjell Persson och Göran Krans sig redo för sin måndagsrunda till tre av sjöns öar: Lillön, Gösholmen och Tingsön. Där kan fritidsbåtar lägga till för en fika eller en bit mat. Det finns vindskydd, utedass och utegrill.
– Tingsön har förresten inget vindskydd längre. Det brann ner för några dagar sedan. Den här gången tror brandkåren att det var en olyckshändelse. Annars är det inte helt ovanligt att folk tuttar eld på vindskydden, berättar Kjell som sedan 1,5 år är anställd av föreningen Sandvikens Segel­sällskap. Göran har ett skyddat arbete hos kommunen med föreningen som sin arbetsplats.

Sandvikens Segelsällskap sköter rast­plats­erna på de tre öarna på uppdrag av kommunen. Oftast är det Kjell och Göran som gör jobbet – måndagar och fredagar.
– Vi åker med arbetsbåten i ur och skur, berättar Kjell.
Den här kyliga dagen har han långärmad tröja och jacka under regnstället. Stövlar och arbetshandskar håller fötter respektive händer torra och varma.
Korta regnskurar avlöser varandra, men det är nästan vindstilla ute på sjön. Annars kan vinden vara hård och vågorna gå höga.
– Det värsta väder vi varit ute i var i höstas, då blåste det rejält, berättar Kjell. Vi fick kryssa för att ta oss i land.

Vi möter ingen annan båt under den halvtimmeslånga färden till Gösholmen. Istället får vi se en havsörn. Tre par häckar runt sjön. Framme vid Gösholmen kommer även en häger och hälsar på en kort stund.
Gösholmen har en brygga, så det är lätt att lägga till här. Storsjöns turbåt Emma, en före detta ångslup som numera är ett motorfartyg och körs av segelsällskapet, angör bryggan. Ön är handikappanpassad. För Kjell och Göran innebär det bland annat att de ska röja undan grenar och annat som sticker ut och försvårar framkomsten med rullstol.
Om det är större sällskap som ska ut med Emma händer det också att Kjell får hoppa in som besättningsman.
Städningen av ön går fort den här gången. Helgen har varit kall och regnig och de få som besökt ön har knappast lämnat några spår efter sig. Kjell sopar undan torra löv inne på torrtoaletten och på altanen utanför. Göran krattar gångarna och marken runt grillplatsen. Soptunnan är helt tom, men bakom den gamla toalettbyggnaden ligger en övergiven ölflaska och lite annat skräp som Kjell plockar med sig. Tillsammans tittar de även till området runt rastplatsen.
– Vi vill att folk som kommer hit ska trivas. Att de har ved att elda med, att det inte luktar i illa om soporna eller att det inte ligger skräp överallt, säger Kjell och berättar att efter en helg kan det se ut som ön omvandlats till ”jordens soptipp”. Det är skräp överallt.
– Här kan det vara fullt av tält och ungdomar. Även seglare och fiskare stannar ofta till här, säger Göran som gärna själv kommer till ön med sin segelbåt på fritiden.
Innan vi lämnar ön dricker Kjell och Göran var sin kopp kaffe under vindskyddet. En termos med kaffe ingår i båtutrustningen.

På väg till Tingsön berättar de om en olycka med en segelbåt som inträffade på Storsjön veckan innan. Båten med far och dotter ombord kapsejsade. Dottern simmade till en närliggande ö, men faderns liv gick inte att rädda.
Kjell och Göran befann sig inte så långt från olycksplatsen, men såg inget av olyckan.
– Hade vi gjort det så hade vi självklart försökt hjälpa dem. Vi har genomgått en enk­la­re sjukvårdsutbildning och har fått lära oss första hjälpen.
Vi passerar några sjömärken. Kjell berättar att fastighetsskötarna även underhåller dem. De kan rosta nertill och ibland måste sänke­na bytas ut. Det händer också att de flyttar på sig. Då får fastighetsskötarna rätta till positionen med hjälp av GPS.
Tingsön har än så länge ingen egen brygga, men fastighetsskötarna ska bygga en under sommaren. Den här ön är stenigare än Gösholmen och tallskogen är tätare. En titt inne på toaletten visar att råttor ha tuggat sönder toalettpappret, som nu ligger i högar på golvet och intill toalettringen.
En tom ölflaska av samma sort som på Gösholmen får Kjell att tro att det handlar om samma slarviga besökare.
Gammalt klotter på vindskyddets innertak vittnar om fiskelyckan igenom åren. ”Mange o Ante 19/10-02. 10,3 kilo”, kan vi läsa bredvid en bild på en gädda.
– Gädda, gös och abborre finns det gott om i Storsjön, säger Kjell, som på fritiden är en av Storsjöns 20 fisketillsynsmän.
Göran hämtar två säckar med ved från bå­ten och fyller på vedförrådet. Inte heller här behöver fastighetsskötarna tömma soporna.

Efter ett kort besök på Lillön lägger vi till vid Trebobryggan, segelklubbens andra hamn.
I klubbstugan intill hamnen har föreningen och hamnvakterna var sitt rum.
Bryggan har plats för cirka 400 båtar. Den är långt ifrån full, alla båtar har ännu inte kommit i sjön.
På ljusgröna lappar informeras båtägarna om att bojflytt kan ske fram till 12 juni mellan klockan 09.00 och 15.00. Beställning sker genom kansliet och ska göras en vecka i förväg. Segelsällskapets fastighetsskötare utför jobbet med hjälp av arbetsbåten. På båten finns en kran som bland annat används för att flytta bojarna.
Ett beställningsjobb som Kjell och Göran ska göra kommande dag är att lyfta bojsänken och höja en brygga åt en annan förening som inte har tillräcklig utrustning för det jobbet.

I Trebohamnen håller segelsällskapets andra fastighetsskötare, Dennis Larsson, till. Han är den som i första hand sköter utemiljön kring hamnarna, allt från gräsklippning och trimning till som denna dag – att reparera vägen genom hamnområdet. Han städar också klubbstugorna och andra lokaler som finns i de två hamnarna.
– Vi fastighetsskötare gör det mesta här. Vi målar, snickrar och reparerar. Det är ett fritt och bra jobb, säger han.
– Jag har en ryggskada, så jag kan inte jobba med vad som helst. Här får jag hjälp med bland annat tunga lyft – av Göran men också av medlemmar i föreningen, om jag säger till i förväg.
Även Kjell har skadat ryggen och får inte bära eller lyfta tungt. Både Dennis och han har en lönebidragsanställning och föreningen betalar en del av lönen medan staten står för resten.
– Den här föreningen är en bra arbetsgivare och gör sitt yttersta för att vara det, säger Kjell. Vi får det vi ber om, även om det ibland kan ta lite tid, alla beslut ska tas i styrelsen.
Det är styrelsen som har arbetsgivaransvaret och som har gjort arbetsbeskrivningen, men det händer att enskilda medlemmar har egna idéer om vad fastighetsskötarna ska göra.
– Att jobba i en förening känns ibland som att vi har lika många arbetsgivare som föreningsmedlemmar. Jag brukar säga att jag har 1 500 arbetsgivare. Vi har dock bestämda arbetsuppgifter, så jag förklarar för dem som vill att vi ska göra både det ena och det andra att de inte ingår i vårt jobb. Om de vill ha något extra uträttat måste de beställa det via föreningens kanslist och betala för jobbet, säger Kjell.

Ett av dagens sista uppdrag för Kjell och Göran blir byte av en propeller på en av motorbåtarna vid bryggan i Bångs, där före­ningens kanotsektion håller till och där seglingssektionen ska ordna en kappsegling på kvällen. Till Bångs tar vi oss med bil.
Men det visar sig att den nya propellern inte har kommit och Göran får montera tillbaka den gamla.
– Motorbåten behövs som livräddningsbåt vid tävlingen, säger Kjell.
Bångs har ett klubbhus med en fantastisk utsikt över Storsjön. På stranden ligger delar av bryggan upp och ner. Kjell och Göran håller på att laga den efter vintern. I klubbhuset pågår ombyggnation av ett kök som används av personalen på Emma. Också det är Kjells och Görans jobb och det måste snart vara klart.
– Den bästa tiden på jobbet är mitt i sommaren när allt har lugnat ner sig och alla är nöjda och glada. Då kan vi andas igen, säger Kjell.
När seglingssäsongen är över ska bommarna upp. Alla båtar som föreningen äger ska underhållas. Emma ska också underhållas, likaså klubbhusen och byggnaderna i de två hamnarna. Så det saknas inte arbetsuppgifter vintertid för fastighetsskötarna hos Sandvikens Segelsällskap.

 

Lönebidrag: Män över 50 är överrepresenterade

Anställning med lönebidrag kan ges till personer som har nedsatt arbetsförmåga på grund av en funktionsnedsättning. Arbetsgivaren ska anpassa arbetet efter den anställdas arbetsförmåga.
Den som arbetar med lönebidrag har rätt till avtalsenlig lön. Arbetsgivaren får bidrag från staten. Nivån på bidraget sätts i relation till i vilken omfattning som arbetsförmågan är begränsad.

Enligt Statskontorets kartläggning av subventionerade anställningar från december förra året är det cirka 44 400 personer som har anställning med lönebidrag i hela Sverige. Mer än häften, 59 procent, är män. Nästan varannan, 45 procent, har fyllt 50 år.
När ett halvår har gått efter att en anställning med lönebidrag är avslutad har, enligt kartläggningen, nästan hälften av personerna arbete med eller utan subvention. Drygt 20 procent är arbetslösa. Cirka 10 procent deltar i något av Arbetsförmedlingens program. Övriga har påbörjat en reguljär utbildning eller är inskrivna vid Arbetsförmedlingen.

En statlig utredning, FunkA-utredningen, har nyligen föreslagit att taket för lönebidraget och andra lönestöd för anställda med funktionshinder ska höjas från 16 700 till 19 800 kronor per månad. Läs mer om utredningen i Fastighetsfolket nr 4.12.