Fastighets tappar medlemmar men studieverk­sam­heten har vaknat till liv.
–Viktigast av allt är att vi lär ut fackets historia. Många vet inte vad facket står för och många unga förstår inte den kamp som ligger bakom de förbättringar vi åstadkommit, säger Ronny Rohdin, ordförande i Fastighets avdelning i Stenungsund/Tjörn/Orust.

Förra våren fick Ronny Rohdin frågan om han ville vara med och leda studierna – medlemsutbildningen och den fackligt-politiska utbildningen – i region Väst.
– Det var något nytt för min del. Roligt att testa. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av studieverksamhet fick jag bra hjälp, bland annat av det regionala skyddsombudet Göran Wattenberg vad gäller arbetsmiljöfrågorna och av ombudsman Håkan Leidzén.

Tittar man på studieverksamheten för 2012 (se facklig spegel på sidan 26) så har region Väst stått för den största ökning­en.
– Javisst, men jag är ändå inte nöjd. Man ska inte bli nöjd. Vi kunde nog ha varit ändå bättre. Även om det gått bra så kan vi konstatera att det är svårt att få folk att komma till kurserna.

När det gäller medlemsutbildningen i fjol, var det något speciellt som slog dig?
– Ja, att många som betalar sin medlemsavgift inte vet vad man får för avgiften.

Den fackligt-politiska utbildningen, vilken fråga stod i fokus där?
– Det viktiga var att ge deltagarna en grundlig historisk tillbakablick, från fattig-Sverige fram till idag. Hur det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen växte fram. Här hade vi hjälp av ett före detta kommunalråd från Tjörn, Jan-Evert Halldin. Han är otroligt duktig.
– Det är inte minst viktigt att få ungdomarna att fatta hur vårt samhälle har vuxit fram. Ibland tar många ungdomar allt för givet. Det har alltid varit så här, tycker de. Men det har det ju inte. Det är via kamp som förbättringar vuxit fram för de arbetande.

Når ni ungdomarna med era studier?
– I min avdelning, i Stenungsund, är det snedvridet vad gäller åldersfördelningen. De flesta som är med är över 50 år. Vi försöker naturligtvis nå de unga men vi har medlemmarna spridda över ett stort område, många jobbar i Göte­borg. Många har ensamarbete och många städare finns på industrier dit vi har svårt att komma in. Nu har vi bland annat startat en Facebooksida för att förbättra kommunikationen medlemmar emellan.

Du har förstås sett hur facket förändrats över tid.
– Javisst. Själv började jag jobba på byggen 1975. Var man inte med i facket på den tiden då kunde man inte vara med i byggsvängen. Och inför valen hade vi ofta hetsiga diskussioner. Det har överlag blivit tystare.

Att nå ungdomarna är en central fråga, hur ska man göra det?
– Jag tror att de aktiva ungdomarna måste vara ute och prata med sina jämnåriga kamrater. Ungdomarna pratar samma språk. Men vi äldre måste också skärpa oss, vi har varit dåliga på att fånga upp ungdomar i den fackliga rörelsen.

Har du fått blodad tand? Kommer du att fortsätta att engagera dig i de fackliga studierna?
– Det känns nog så. För visst är det uppmuntrande när man märker att kursdeltagarna upptäcker: ”Så är det!” I och med det vet man att man är på rätt väg.