Det är tillåtet att säga upp personal när ett uppdragsavtal löper ut även om det är oklart om avtalet förlängs eller ej. Arbetsgivaren behöver alltså inte vänta tills allt är klart, utan kan ”utnyttja” de anställdas uppsägningstider för att slippa stå med outnyttjad personal om avtalet inte förlängs.

Ett nytt beslut från Arbetsdomstolen (AD) handlar om företaget ISS som via entreprenad utförde vissa servicetjänster vid Forsmarks kärnkraftverk, ägt av Vattenfall. Avtalet löpte ut sista december 2013. Eftersom det var osäkert om ISS skulle få avtalet förlängt, sa företaget upp de anställda som omfattades av avtalet. Svenska Elektrikerförbundet stämde förtaget till AD eftersom det enligt förbundet är otillåtet att säga upp ”för säkerhets skull”.
AD gav dock företaget rätt. Det innebär att arbetstagarna är uppsagda i avvaktan på slutgiltig dom eller om parterna dessförinnan kommer överens. De som drabbats har dock fått tillfälliga jobb till sista januari i år.

AD konstaterar att domstolen inte kan göra företagsekonomiska eller organisatoriska bedömningar när ett företag säger upp på grund av arbetsbrist. Det bestämmer så att säga företagsledningen. Arbetsgivaren måste dock göra en ”noggrann och seriös bedömning av det företagsekonomiska läget” som AD skriver.
I de flesta fall handlar det om att företaget inte anser sig ha råd med nuvarande personalstyrka även om arbetsuppgifterna är desamma. De som är kvar får alltså jobba på mer. Själva ordet ”arbetsbrist” som grund för uppsägning är alltså ganska missvisande. Egentligen är det fråga om alla andra grunder för uppsägning än ”personliga skäl” som ju alltid riktar sig mot en enskild anställd.

Med andra ord, i normalfallet går det inte att ifrågasätta en arbetsbrist. Enda undantaget är när det är en ”fingerad” arbetsbrist, det vill säga arbetsgivaren vill egentligen säga upp en enskild person på grund av personliga skäl. Men ”väljer” grunden arbetsbrist. Men sådant är svårt att bevisa och inte så vanligt.

Då blir nästa fråga, när kan uppsägningarna verkställas?
Det fanns ju flera osäkerhetsfaktorer med i den här bilden. ISS visste att det stod mellan dem och ett annat företag för att få ett förnyat serviceavtal gentemot Vattenfall.
Antingen förlängdes således ISS avtal med Forsmark och då skulle det finnas arbetsuppgifter och följaktligen ingen arbetsbrist.
Eller också fick något annat företag avtalet. Då uppstår frågan om det skulle innebära en övergång av verksamhet enligt anställningsskyddslagen. Om det skett en övergång enligt las (paragraf 6b), då ”följer” de anställda med och fortsätter arbeta i det nya entreprenadföretaget. I sådana fall får personalen inte sägas upp av det tidigare entreprenadföretaget.

Elektrikerförbundet ansåg att det var sannolikt att en eventuell ny entreprenör skulle ta över personal eftersom ISS personal hade de nödvändiga kunskaperna och erfarenheterna.
Men AD förklarar att det var ovisst om en ny entreprenör skulle ha tagit över personalen.

Det var alltså både oklart om ISS skulle få förlängt avtal, och om det inte skett, om en ny entreprenör skulle tagit över personal enligt las § 6b. Uppsägningarna gjordes därför varken ”för säkerhets skull” eller i strid med las paragraf 6b. Därför fanns det saklig grund för uppsägning.
Och det var också korrekt att göra det redan i juni 2013 eftersom flera av de anställda hade långa uppsägningstider, i vissa fall upp till sex månader. Uppsägningstidpunkten anpassades så att uppsägningstiden löpte ut när den eventuella arbetsbristen uppstod.

AD beslut 1/14; 2014-01-10 Mål A 202/13