Ett återfall i alkoholmissbruk behöver inte innebära att man förlorar jobbet. Det handlar alltid om en helhetsbedömning och om medarbetarens möjlighet att utföra sitt arbete.

Det finns några missuppfattningar om vad som kan hända den som har alkoholproblem. En är att om man gör ett ”kontrakt” med arbetsgivaren om att hålla sig nykter men misslyckas, att man då har brutit detta kontrakt och kan sägas upp. En annan är att vägran att medverka i rehabilitering också mer eller mindre automatiskt kan leda till uppsägning.

Så enkelt är det inte, vilket ett nytt fall från Arbetsdomstolen (AD) visar. Det handlar om en man som vi kallar Arne och som arbetade vid Lantbruksuniversitetet men som blev uppsagd. Grunderna var: Arne hade varit onykter på arbetsplatsen vid flera tillfällen. Han vägrade att medverka i sin egen rehabilitering genom alkoholavvänjande behandling. Han uppgav ”att han inte hade som mål att bli helt nykter, men att han ville minska sin konsumtion”.
Så långt arbetsgivarens anledning till uppsägningen.

Arne hade alltså utan tvivel alkoholproblem, men hans besvär var inte klassade som sjukdom. Det har stor betydelse eftersom man inte kan sägas upp på grund av sjukdom, utom när man inte kan utföra arbete av någon betydelse.
Även om Arne inte ville blir nykter träffade han en överenskommelse med arbetsgivaren om drogfrihet på arbetet, samtal med psykolog, regelbunden läkarkontakt samt slumpmässig provtagning.
Vid fyra tillfällen var Arne onykter på arbetsplatsen efter överenskommelsen. Han bröt alltså mot sitt löfte.
Detta tillsammans med hans tidigare onykterhet samt att han vägrade medverka i sin rehabilitering medförde att arbetsgivaren sa upp honom.
Det är naturligtvis mycket allvarligt att vara onykter på jobbet. Varken arbetsgivaren eller arbetskamraterna ska behöva tåla ett sådant beteende. Framför allt var det allvarligt att Arne bröt överenskommelsen om total drogfrihet. Det är ett brott mot anställningsavtalet, som AD skriver.

Men AD gör alltid en intresseavvägning, en helhetsbedömning, när de prövar en uppsägningstvist och dessutom en prognos om den anställdes lämplighet att få behålla jobbet.
I Arnes fall konstaterar AD att provtagningarna visar att han i närmare ett halvt år före uppsägningen varit nykter vid de kontroller som gjorts. Arne hade alltså följt överenskommelsen med undantag för de fyra fall som nämndes ovan. Och de fallen var inte så allvarliga att de utgjorde saklig grund för uppsägning.
Dessutom hade Arne inte misskött sina arbetsuppgifter och han hade inte heller några arbetsuppgifter där det finns säkerhetsrisker om man är alkoholpåverkad.
AD gör alltså den bedömningen att det finns en prognos att samarbetet mellan Arne och arbetsgivaren kunde fortsätta.

Men Lantbruksuniversitetets andra grund var ju att Arne konsekvent vägrat att delta i alkoholavvänjande behandling.
Behandlingen var rekommenderad av läkare och en del av Arnes rehabilitering som företaget är skyldig att genomföra tillsammans med försäkringskassan. Dessutom ska en anställd medverka till sin egen rehabilitering.

En anställd kan dock tacka nej till en sådan behandling. Och det är inte i sig grund för en uppsägning.
Men det kan däremot innebära att om man har fortsatta problem med att få ner sin alkoholkonsumtion, kan bedömningen bli att arbetsgivaren har fullföljt sitt rehabiliteringsansvar men att den anställde inte medverkat i rehabiliteringen. Och det kan leda till uppsägning.
Så om du hamnar i en sådan har situation är det bra att du tillsammans med ditt skyddsombud deltar i din egen rehabilitering.

AD dom 3/2014