En omväxlande dag
med specialstädaren

En stor tjusning med att vara specialstädare är att ständigt få nya arbetsuppgifter. För Lennart Kraftling innebär det allt ifrån fönsterputs till golvvård. Efter över 30 år på ISS och dess föregångare i Örebro har han hunnit prova det mesta, och sett företaget förändras. Fastighetsfolket följde med en dag på jobbet.

06.53
Det är några minuter sedan Lennart Kraftling kom till jobbet, men inte särskilt många. Nollgradigt och våta vägar gjorde att den fem mil långa sträckan från hemmet, i lilla Hjortkvarn, till kontoret i Örebro tog något längre tid än vanligt.
Kaffemaskinen, som bland annat kan servera ”bryggkaffe med vitt” på fyra olika språk fyller på pappersmuggarna i det lilla fikarummet.
Där inne sitter också Martin Johansson, som tillsammans med Lennart, utgör ISS specialstädenhet i Örebro.
Deras arbetsuppgifter varierar hela tiden. På dagens schema står både städning av en gymnastiksal, butiksfönsterputsning och storstädning på ett äldreboende. Tidigare i veckan genomfördes golvvård hos ett vaktbolag.
– Men fönsterputs är guldjobbet, säger Lennart.
Det var det han började med på 1970-talet, och det som fått honom att vara kvar.

07.26
Den här arbetsdagen börjar, som de flesta andra, med städning av Mariebergsskolans gymnastiksal. Martin tar hand om de mindre rummen och Lennart tar sig an den stora salen. Medan Lennart går med moppen i ett fast mönster berättar han om delar av yrkeslivet. Förutom att jobba ”på golvet” har han också varit arbetsledare i 18 år, han har hunnit gå in i väggen och komma tillbaka, och vara med att bilda fackklubben på ISS.
– Vi har uträttat mycket, särskilt nu när det har varit oroligt. Det senaste året har varit det mest turbulenta, säger han.
Medan vissa måste sluta ofrivilligt har Lennart själv beslutat att lämna ISS.
Efter över 30 år utan att byta arbetsgivare ska han nu sluta, vid 61 års ålder. Han planerar i stället att jobba de sista åren innan pensionen för sina före detta kollegor på Hoffes fönsterputs och städ, i Hallsberg.
– Det är ett kul erbjudande att jobba med dem. Men att jag byter beror också på att så mycket har förändrats och att ISS har dragit ner. Jag har sett hur specialen har utvecklats och jag är inte helt nöjd med hur det har blivit, säger Lennart.

Faktum är att redan när du läser detta har han jobbat sin sista dag.
Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Det är fortfarande februari och medan eleverna börjar dyka upp på skolgården är det dags för Lennart och Martin att åka vidare, mot fönsterputsning av Julas inglasade entré.

08.04
Lennart står på en fällstege och har satt igång med den övre fönsterraden. Han får sträcka sig för att nå hela vägen upp.
– Man ska slita ut en generation i taget, skämtar Martin, som går efter och tar den undre halvan.
Samtalet glider in på ytterligare en förändring av jobbet. Nu jobbar de båda, liksom övriga ISS-anställda, efter tidlöneprincipen.
Men det var inte många år sedan som det var lön efter prestation.
– Jag tycker inte alls att det här är lika bra. Det blir en morot att ha ackord. Personligen blir jag slöare av det här, säger Martin.
Han menar att det är en erfarenhetsgrej att inte bli för stressad.
– Jag kunde slå i en hög växel ett tag och sedan ta det lugnare när jag hade gjort det jag behövde för lönens skull. Jag räknade och hade koll hela tiden.

Men Lennart kan uppskatta bekvämligheten med fast lön också.
– Jag trivdes bra med ackord, men nu när jag börjar bli äldre är det ändå skönt med månadslön, konstaterar han.
En Julaanställd dyker upp och avbryter samtalet. Han pekar ut genom fönstret, mot parkeringen.
– Kan ni ta kundvagnskuren också? undrar han.

09.02
Sedan både Julas entré och kundvagnskur blivit skinande rena har teamet förflyttat sig till den största av Jysks butiker i Örebro.
Hela fasaden är täckt av fönster, men den här dagen är det bara utsidan och nederdelen som ska putsas. Först måste gummibladet på Martins skrapa bytas ut.

Hörnen slits snabbt och slitna hörn innebär att det kan bli en rand på fönstret. Under en dag med bara fönsterputsning på schemat håller bladen ungefär en dag, berättar Martin.

En annan viktig sak att tänka på så här på vintern är att inte bli kall. Handskarna stoppar rätt bra, och händerna måste sällan ner i vattnet, men även väta på utsidan kyler. Särskilt om det blåser.
Inte minst på grund av det är det skönt att nästa punkt på schemat är förmiddagsfika. Ikeas café har blivit lite av ett stamställe för Martin och Lennart och i samma stund som portarna öppnas marscherar de, och ett flertal andra, i rask takt mot fiket.

10.32
Efter ytterligare ett snabbt fönsterputsjobb har duon hunnit fram till Rosenlunds äldreboende i Vivalla. ISS har i uppdrag att storstäda flera avdelningar. Efter att några klarats av tidigare i veckan är det nu dags för avdelningen Lunden att få sig en omgång.
– Från början skulle vi ha haft 19 timmar på oss till hela storstädningen, men det har redan spruckit. Jag skulle tro att 40 är mer rimligt. Vi fick inte heller något riktigt svar på vad som skulle ingå i storstädningen när vi frågade, så vi försöker göra en uppskattning själva, säger Lennart.

Martin tar dammsugaren och går igenom alla lister, lampor och kontakter medan Lennart tar fram hygienmoppen och börjar rengöra samtliga väggar, förutom inne i brukarnas rum.
Det ska också göras rent bakom element och på luckor och skåp i köken.
– Det är tråkigt bara att inte få möjlighet att göra ett bra jobb, säger Lennart.

12.50
Halva dagen har gått och lunchen har intagits i fikarummet på ISS. Samtalet är livligt och framtidsplaner blandas med historier om ovanliga uppdrag, som putsandet av Örebro universitets 20 000 fönster.
Sedan Martin ätit sin medtagna matlåda och Lennart tömt en plastlåda med inhandlad kasslergratäng är det dags att åka tillbaka till äldreboendet.

14.16
Eftermiddagen flyter på med dammtorkning och väggstädning. Vanlig dammsugning ansvarar dock de dagliga städarna för och golven ska få en större genomgång i helgen. Ett efter ett betas matsalar, personalrum, korridorer och tvättstugor av.
Medan Lennart står på knä under en köksbänk och torkar av väggen tittar Martin in.
– Ska vi försöka ta en fika?
– Tycker du att vi har tid med det? frågar Lennart tillbaka.
– Jag tycker att vi tar oss tid. Jag ska se om vi kan få kaffe här på avdelningen, säger han med ett leende.

Martin lyckas med uppdraget och vid ett matbord med fastklistrade namnlappar och gott om plats för rullstolar slår de sig hastigt ner med varsin kopp.
– ISS ledning är helt ny så jag och Martin fick sköta specialen själva i början av året. Men jag sa till om att vi ville ha en teamledare. Vi ska ju göra jobbet, inte planera. Nu har vi fått det, men hon som kommit nu är van att jobba med dagligstäd och det fungerar inte att räkna på samma sätt med specialstädning, säger Lennart.
Han tror att det kommer att fungera bättre på ett mindre företag och Martin har börjat fundera i samma banor.
– ISS vill ha kvar mig eftersom jag är den sista på specialen som kan jobbet. Men om jag ska stanna kommer jag att ställa krav på att få vara ute mycket och att ha fasta städobjekt, säger Martin.

15.13
Det är full fart, Lennart har tagit sig an ytterligare en av avdelningens små tvättstugor. Även här ska väggar, skåpluckor och andra sällanstädade ytor rengöras. Men så tittar han på klockan, tar fram ett papper med en ritning över byggnaden och suckar lite. Alla grönfärgade ytor ingår i storstädningsuppdraget.
– Vi ska ner i källaren också. Och vi skulle egentligen ha skurat stengolv idag, men det kommer vi inte att hinna.

15.44
Lennart hade rätt i sitt antagande om att jobbet inte skulle bli färdigt. Klockan närmar sig hemgång och eftersom teamet inte får jobba övertid är det bara att packa ihop.
På parkeringen i Vivalla centrum väntar den vita skåpbilen.
– Nu ska vi bara tillbaka och lämna utrustningen och bilen. Och förklara varför vi inte har hunnit klart, säger Lennart innan han och Martin hoppar in och kör iväg.