Respekt! Ett ”modeord” som många ungdomar använder. Ett ord man kan klä med många innebörder. Respekt har dock inget med ålder att göra. En äldre människa bör till exempel visa respekt för en yngre, för den yngres uppfattningar.
Vad saknar den unga människan jämfört med den äldre? Livserfarenhet!

Respekt är att lyssna, försöka förstå. Olika sätt att jobba, olika sätt att förhålla sig till varandra, olika sätt att tolka saker, olika sätt att se på samhället – det kommer det alltid att finnas. Och ska finnas!
Respekt vill man ha hela livet, därför blir jag knappast förvånad när jag läser ett pressmeddelande från AMF med rubriken ”Frihet det bästa med pensionärslivet”. I undertexten framkommer att av yngre vill pensionären få besök, bli lyssnad på och respekterad av!
Det framkommer också att den äldre generationen vill ha sällskap och goda samtal.

Goda samtal är väl livets vatten. Och helst ska samtalen föras näsa mot näsa, det vill säga man ska träffa den man pratar med. Samtal via mobil eller dator, visst det kan ge hur mycket som helst. Men du kan aldrig ersätta mötet människa mot människa.
Här är också den fackliga linjen klar. Ska man nå medlemmarna måste man finnas på arbetsplatserna. Man måste prata med arbetskompisarna. Det fackliga samtalet förs varje dag utan att det för den skull rubriceras som fackligt samtal.
Frågan: var har du i lön? Ja, det är början på ett fackligt samtal. Frågan: hur har du det på din arbetsplats? Också det början på ett fackligt samtal.

Slutligen hittar jag några ord från skolans värdegrundsarbete:
”Är respekt en mänsklig rättighet eller rent av en mänsklig skyldighet? För hur kan du förvänta dig att bli mött med respekt om du inte respekterar andra, i verkligheten och på nätet”.