Ingen skugga ska falla över de ombud som var uppe i talarstolen på kongressen. Tvärtom, många skötte sig utmärkt.
Men när detta är sagt så måste något annat sägas, och det var också vad ett av ombuden efterfrågade: det behövs ett kunskapslyft.

Förbundet måste satsa, och nu menar jag satsa (inga halvmesyrer), på att utbilda de förtroendevalda. Här behövs en utbildning på bred front, även spetsutbildning.
Ju mer de förtroendevalda har på fötterna desto starkare blir fackets ställning. De förtroendevaldas ställning blir dessutom starkare i den interna organisationen och anförandena på kommande kongresser kommer att få ökad tyngd.
Visserligen är det svårt att mäta kunskap men det känns som att avståndet mellan förbundsstyrelsen och förbundsmötets/ kongressens ledamöter, rent generellt, är för stort.

Ett tips till den nya förbundsstyrelsen: varför inte låta de pensionerade ombudsmännen åka runt, inte bara tider när kongresser står för dörren, i organisationen och sprida sin kunskap. Detta gör att förbundets historik och nutid binds ihop. Jag är säker på att denna ”internutbildning” kan ge resultat.

Fastighets knakar i fogarna. Organisationen är skör. När någon eldsjäl, ofta en person som tagit på sig för många uppdrag, tröttnat så river detta upp stora hål i avdelningen/regionen. Reservbänken är tunn och den sköra organisationen gör också att ombudsmännen är hårt ansträngda.

Positivt var det att se att en del unga ombud tog för sig i debatten. Dessutom var det bra att den internationella solidariteten ägnades uppmärksamhet, dels via insamlingen till Palestinas folk och det projekt som förbundet ska starta i Peru.

Avslutningsvis: I tidningen Arbetet säger avgående ordföranden Hans Öhlund så här angående medlemsraset:
– En stor del av skulden var vår egen, med tillägget: många hade inte förstått meningen med föreningen.
Den inre organisationen kan se ut på många sätt. Flyr medlemmarna så undermineras dock kraften i den fackliga organisationen. Därför är all verksamhet med anslaget att öka medlemsantalet livsviktig.