Slut på långt arbetsliv
Margarehta Burström har trivts jättebra med sitt jobb som städare och känner sig inte utsliten. Ändå har hon valt att gå i förtida pension.
– När en vän dog i cancer bara 59 år gammal bestämde jag mig. Någon gång ska man ändå sluta arbeta och man vet inte hur länge man får ha hälsan, säger hon.
När Fastighetsfolket hälsar på Margarehta Burström har hon precis börjat tillvaron som pensionär. Att hon fyllt 62 år är svårt att tro. Hon känner sig heller inte gammal och tänker inte direkt gå med i PRO.
Himlen över Örnsköldsvik är kompakt grå och snöblandat regn har gjort vägbanor och trottoarer glashala. Margarehta kör fram bilen vid järnvägstationens entré ”så du inte bryter ett ben”. Det märks att hon månar om andras välmående – både människors och djurs – framgår det senare.
Den guldfärgade Volvo Margarehta rattar kan ses som symbol för att hon som pensionär kan sätta lite guldkant på vardagen. En lyx är att hon kan ligga och dra sig på morgnarna. Som städare på Brux steg hon upp klockan fyra på morgonen.
– Nu tänker jag sova ända till klockan sju. Ett annat plus är att jag kan läsa dagens tidning till frukost. Tidigare hade den inte kommit då jag steg upp.
Lägga sig senare än förut tänker Margarehta däremot inte göra.
– Jag skulle aldrig bli sittande fram
emot midnatt vid teven eller datorn,
säger hon. Men kanske går jag på lite
fler nöjesevenemang. Jonas Gardells nya
show vill jag se och Jerry Williams vore
toppen, men kanske har han lagt av? Artister brukar säga att man ska sluta på topp – även om många inte gör det. Om jag gjorde det? Vilken fråga! Jag känner i alla fall att jag var duktig på mitt jobb och kunderna uppskattade min insats.
Fler utlandsresor ska Margareta och hennes man – som går i förtidspension i vår – också unna sig. Som pensionär kan man ju åka under lågsäsong och ta sistaminutenerbjudanden. Ett mål som lockar är Madeira.
– Det ska också bli skönt att slippa köra in till stan fem dagar i veckan, speciellt som vädret är som nu, säger hon.
Ett rejält minus är däremot pensionen ekonomiskt sett. Margarehta får bara ut cirka hälften så mycket efter skatt som då hon jobbade.
– Det är klart man får hålla lite mer i pengarna. Men jag gillar inte att shoppa och har allt jag behöver. Pensionen lär räcka till mat och räkningar och en flaska vin kan det nog också bli ibland, säger hon med ett skratt och tillägger allvarligt.
– Om jag varit ensamstående hade ekonomin varit ett bekymmer och jag hade inte kunnat gå i pension så här tidigt. Jag tänker på en arbetskamrat som mist sin make. Hon måste jobba en dag i veckan efter pensionen för att pengarna ska räcka.
När Margarehta väljer lunchställe blir det Modos hemmaarena vars restaurang förhoppningsfullt döpts till Victory (seger).
– Jag brukar gå på Modos matcher och lunchar här med mamma ibland. Mamma är 81 år och
bor ännu i egen bostad. Hon är pigg och kry men börjar tyvärr få dåligt minne. Nu när jag själv är pensionär kommer jag att umgås mer med henne, ta promenader till exempel. Jag har även sagt till mina söner att jag är tillgänglig på dagtid om de vill ha hjälp med barnpassning. De två barnbarnen är givetvis en stor glädje.
Margarehta och Lars bor i ett härligt gammalt hus i Högby – på rena bondlandet.
– Jag trivs nära naturen och det gör även våra katter. Min man ivrar för att vi ska skaffa hund också och det är ju ett sällskap och en trygghet när man är ute och promenerar. Men jag är tveksam. Till en del beror det på att jag blev biten av vår förra hund när jag skulle rengöra hans öron. Det är enda gången jag varit sjukskriven från jobbet frånsett vid förkylning.
Djur, speciellt katter, ömmar Margarehta för. Hon funderar på att kontakta Djurskyddet i Ö-vik och fråga om det finns något volontärjobb.
– Då binder man inte upp sin tid, utan bestämmer själv om och när man vill göra en insats.
Margarehta gick i pension första januari. Företaget kommer att avtacka henne senare, men Sekab – en av kunderna – gav henne en blomma och arbetskamraterna uppvaktade med en fin present.
– Vi kommer absolut att fortsätta träffas. Jag lär dock sakna fredagsfikat med lotter på jobbet då alla var samlade.
Sista arbetsdagen kändes konstig, speciellt när Margarehta lämnade tillbaka passerkortet.
– Kortet är man alltid rädd om, att lämna ifrån sig det var så definitivt. Jag kände mig gråtfärdig och tänkte vem ska nu ta över mitt jobb, hantera mina arbetsredskap och sköta om mina kunder?
Det var som småbarnsmamma Margarehta började i städbranschen.
– Jag tog extrajobb med trappstädning. Då jobbade man med hink, käpp och trasa. Ingen talade om ergonomi och städare skulle ” vara osynliga”. Mycket positivt har hänt under min tid. I dag på Brux har städarna fina arbetsredskap av hög kvalitet. Dagstädning är också accepterat. Hon har aldrig tyckt att det känts tråkigt att åka till jobbet.
– Städning är ett fritt och viktigt arbete men tyvärr ganska monotont. Idealet vore att man fick skifta mellan andra serviceuppgifter. En tid skötte jag posthanteringen åt en kund och det var jättekul.
Margarehta var med och startade Fastighetsklubben på Brux när städarna bytte tillhörighet från Pappers. Uppdraget som sekreterare fortsätter hon gärna att sköta tills någon lämplig vill ta över.
– Det fackliga engagemanget har betytt mycket. Jag har fått gå jättebra kurser och utbildningar och träffat folk från andra städföretag och hört om deras erfarenheter, säger hon. I höstas var jag dessutom med på Fastighets kongress. Det var mycket intressant och samtidigt arbetsamt.
En enda gång har Margarehta funderat på att byta yrke. Efter att ha blivit uppsagd på grund av nedskärningar som städare vid tingsrätten efter 19 år pryade hon i en djuraffär. Föreståndaren skulle sälja verksamheten och frågade om hon ville ta över.
– Att jag inte vågade ta det steget har jag ångrat. Även om jag misslyckats hade jag i alla fall försökt.
På sin sista arbetsplats Brux växlade Margarehta mellan kontors- och hemstädning. Att jobba 85 procent och tidiga morgnar var hennes val. Därigenom var hon redan van att ha eftermiddagarna lediga.
– Kanske är det därför jag inte funderat så mycket på vad jag ska göra som pensionär. Jag tänker ta en dag i taget och se till att ta vara på tiden, säger hon.
Yrken med tidig faktisk pensionsålder
De yrken som toppar listan för tidig faktisk pensionsålder är serviceyrken och fabriksarbetare. Kvinnliga vaktmästare, maskinoperatörer och godshandlare slutar också oftare jobba före 65 års ålder.
Ta ut pension tidigare än vid 65 år
Inkomstpension, tilläggspension och premiepension kan tas ut när som helst från och med den månad man fyller 61 år.
Garantipension går att få tidigast från och med den månad man fyller 65 år.
Genom att ta ut pensionen senare och arbeta längre kan pensionen höjas. Det går också att arbeta hel- eller deltid och ta ut pension.
Med rätt till garantipension och/eller garantitillägg är det inte säkert att fortsatt arbete ger en ökad total pension.
Källa: Pensionsmyndigheten