”Vi kvinnor ska få samma rättigheter”

Andelen kvinnor på fackliga förtroendeuppdrag har ökat i Fastighets de senaste åren. Av kongressombuden i höstas var 39 procent kvinnor och andelen kvinnliga avdelningsordföranden ligger på 41 procent. Men eftersom kvinnorna utgör hälften av medlemskåren är det en bit kvar till jämn representation, och i Region Syd sticker Mathilda Hauge ut som enda kvinnliga avdelningsordförande.

– Kvinnorna är lite i underläge i vår region. Om man tittar på avdelningsstyrelserna så dominerar männen, i klubbarna ser det lite bättre ut. I de andra regionerna har det jämnats ut, men inte hos oss.

Vad tror du är orsaken?
– Jag vet inte, men jag tror att det är gamla strukturer och normer som gör
 att kvinnor godtar att ta plats bakom en man. Många ser det som mer naturligt att en man är ordförande. Fler kvinnor behöver kliva fram, men kanske beror det också på att man inte jobbat lika aktivt här för att få in fler kvinnor.

Hur är det med jämställdheten i branschen?
– Det ser inte så bra ut. Grovt indelat så finns de flesta männen i fastighetsbranschen som traditionellt värderas högre, medan städ, där många kvinnor arbetar, är en värdediskriminerad bransch. Det finns också skillnad i status mellan män och kvinnor i städsektorn.

Har du upplevt dig annorlunda behandlad på jobbet på grund av ditt kön?
– Vid ett tillfälle fick jag inte del av lönepotten när jag var mammaledig. Det tror jag är en ganska vanlig typ av lönediskriminering.

Vad kan facket göra?
– Ingen är blind för att många kvinnor har visstidsanställningar, hamnar i deltidsjobb och också tar det största ansvaret i hemmet. Att lönen skiljer mellan manliga och kvinnliga städare menar jag till stor del beror på att kvinnorna är borta mer från jobbet.
– Jag tycker att facket ser orättvisorna och att vi kan använda vår styrka i att påverka på flera sätt. Det kan vara att påverka familjepolitiken så att vi får en välfärd som underlättar lika mycket för kvinnor som män att kunna ta hand om familjen och förvärvsarbeta, men också att göra jämställdhetsfrågan viktig på arbetsplatserna. Lokalt kan en klubb till exempel påverka lönerevisionen så att det inte blir godtyckliga fördelningar av potten från arbetsgivaren, som att neka kvinnor del av potten på grund av mammaledighet. Det är också viktigt att utbilda medlemmar för att påverka den konservativa syn som fortfarande är utbredd om att ”kvinnor är bäst på att ta hand om barnen”.

Och om du ser till samhället i stort?
– Det är lite skrämmande att det gått tillbaka de senaste åren. Lönegapet mellan manligt dominerade yrken och kvinnliga har ökat. Många vill ju se Sverige som ett föregångsland, men jag tycker inte att det är så.

8 mars och Internationella kvinnodagen närmar sig, vad betyder dagen för dig?
– Den betyder väldigt mycket, men jag har ännu inga färdiga planer. Jag brinner för jämställdhet och pratar ofta om det när jag är ute på arbetsplatser. På fritiden går jag en facklig-politisk aftonskola som LO och Socialdemokraterna ordnar och där fick vi frågan om i vilken roll vi ville se oss själva påverka framtiden. Då svarade jag ”som jämställdhetsminister”.
– Ute på arbetsplatserna ger det inte alltid jättepositiva reaktioner att prata jämställdhet, man kan känna ett motstånd från en del män. Men jag tror ändå att det väcker en del tankar efteråt.

Att ta debatten om jämställdhet kan innebära en risk att utsättas för hot eller hat, är det något du råkat ut för?
– Ja, det händer att man kan känna sig påhoppad, det finns män som hamnar i försvarsposition. Men jag vill inte låta mig skrämmas utan blir ännu mer taggad när det finns sådana reaktioner.

När blev du feminist?
– Jag blev upplyst på en SSU-kurs när jag var femton och gravid. Jag tycker att det
 är konstigt att kalla sig icke-feminist om man ser de orättvisor som finns. Många män är rädda för att kvinnorna ska ta över, men det handlar inte om en maktförskjutning utan en maktutjämning. Det handlar om att vi ska få samma rättigheter.