”Tystnadens kultur breder ut sig”
Upp till 300 personer per år begår självmord på grund av mobbning i arbetslivet. En av dem var socialsekreteraren Lars, som blev mobbad av sin arbetsledare. Elinor Torp har skrivit en bok om det uppmärksammade Krokomfallet, självmordet som ledde till rättegång mot cheferna.
Lars Persson var en eldsjäl, engagerad i sina klienter på missbruksenheten och omtyckt av arbetskamraterna. Men när en av hans kolleger blev vikarierande arbetsledare på det jämtländska socialkontoret började problemen. Lars kände sig ifrågasatt, blev djupt deprimerad och trots att kollegerna protesterade fortsatte den kränkande behandlingen.
Till slut gick det så långt att arbetsgivaren skickade ett brev där de meddelade att de övervägde att avskeda Lars. Den 10 juni 2010 tog han sitt liv. Hans änka Maria gjorde en polisanmälan och i februari 2014 fälldes två av cheferna i kommunen för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Den första rättegången i sitt slag i Sverige.
Elinor Torp, som då var reporter på tidningarna Lag & Avtal och Arbetarskydd följde rättegången och har nu skrivit boken Jag orkar inte mer. Den är en granskning av Krokomfallet, men också av hur samhället och inte minst Arbetsmiljöverket saknar verktyg för att möta det växande problemet med psykisk ohälsa i arbetslivet.
– Jag fick nys om det här fallet samtidigt som jag skrev boken Döden på jobbet. Den handlade om fysisk arbetsmiljö, som arbetsmarknadens parter och Arbetsmiljöverket jobbat väldigt hårt med. Vi har ju massa tekniska föreskrifter, men när det kommer till det psykosociala finns det ju nästan ingenting och inspektörerna har inga verktyg. Sen var det något som Lars dotter Lina sa som triggade mig: ”Finns det inte plats för människor som pappa i arbetslivet i dag?”.
1994 kom en föreskrift om kränkande särbehandling i arbetslivet, men den användes inte i någon större utsträckning. Under
en rad år pågick ett arbete med en bredare föreskrift, men den skrotades 2004.
– Så det enda som funnits är EU:s ramavtal Stress at work. Man förstår att arbetsmarknadens parter inte heller haft så lätt att ta i ämnet. Men det är också så att LO tyckte att det här med kränkande särbehandling var ett lyxproblem på 90-talet.
Har fackets inställning ändrats?
– Den har ändrats jättemycket på kort tid och jag tror att Krokomfallet var en ögonöppnare. Senast i förrgår var jag ute och träffade regionala skyddsombud i IF Metall och de pratade halva dagen om såna här frågor. Nu vill verkligen facket ta i det här problemet.
Döden på jobbet handlade om en kalkugnsolycka på SSAB där en person dog och en skadades mycket allvarligt. De två unga männen, Johan och Gustav, var inhyrda av ett bemanningsföretag och boken visar hur säkerheten äventyras med entreprenörskedjor och snäva upphandlingar. Elinor Torp ser en gemensam nämnare med mobbningsärenden som det i Krokom.
– Ja, det är tystnadens kultur som breder ut sig, man ställer inte krav på sin arbetsmiljö. Här skräms människor till tystnad genom att man skrämmer till avsked helt enkelt. I Krokom slår ju faktiskt kollegerna larm, men i många fall gör man inte det för att man är så rädd om sitt eget skinn.
– I det andra fallet med Gustav och Johan hade de ingen chans att tacka nej till uppdraget. De var unga och försökte ta sig in på arbetsmarknaden och hade inte den positionen.
Nu har Arbetsmiljöverket tagit fram nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö, kommer det att bli skillnad?
– Ja, nu gick faktiskt generaldirektören emot arbetsgivarparten som var emot föreskriften och den träder i kraft nästa år. Skrivelserna är ju väldigt otydliga, så arbetsmarknadens parter måste sätta sig ned och omvandla dem i praktiken. På det sättet lyfts frågan upp och diskuteras.
Vad är din slutsats efter intervjuer med anhöriga, kolleger och experter – vad är det viktigaste att göra om någon blir mobbad?
– Att agera på en gång, eftersom de här ärendena blixtsnabbt blir arbetsrättsliga. HR-avdelningen kopplas in och så gör man sig av med personen. Och innan det finns det ju massor i arbetsmiljön man kan åtgärda.
– Som medlem kan man vända sig till fackklubben, om det finns en sån på arbetsplatsen. Sen kan det ju vara svårt för det lokala facket att agera och ibland kan det vara bättre med ett regionalt skyddsombud, eller ett skyddsombud från en annan arbetsplats som kommer in. Även om Arbetsmiljöverket sällan agerar på de här fallen, så det finns ju en möjlighet att lägga en 6 6a. Jag har erfarenhet av att det kan leda till något gott, arbetsmiljön kommer upp på dagordningen.
Elinor Torp
Yrke: Journalist, för närvarande på Dagens Arbete, och författare.
Ålder: 37 år.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Aktuell: med boken Jag orkar inte mer. När jobbet skadar själen.
Familj: 5-årig dotter.
Intressen: Film, särskilt skräckfilm. Samlar på dvd-filmer. Att resa.