Yrkesskicklighet får Sverige att gå runt

Hon tar emot i ett luftigt möblerat hörnrum på utbildningsdepartementet på Drottninggatan, ett par kvarter från riksdagen. Det är strax före jul och tempot har lugnat sig i departementskorridorerna.
Dagen före har Finanspolitiska rådet uttalat att det är orealistiskt att utbilda alla nyanlända upp till gymnasienivå och att det behövs nya okvalificerade och lågbetalda jobb. Aida Hadzialic dömer ut resonemanget.
– Jag tror att de investeringar vi gör i utbildning, infrastruktur och i klimatet kommer leda till att det skapas nya jobb. Nu utbildar vi människor för att kunna ta de jobben.
– Sen tror jag inte att en låglönesektor är lösningen på våra problem. Jag tycker att alla jobb är bra jobb, så länge det är inom lagens ramar, men de som utför jobben ska ha bra villkor också.

Regeringen lägger 3,2 miljarder mer än de borgerliga på skolan, säger hon och räknar upp satsningen på rättighetsbaserad komvux, där alla har rätt att fullfölja gymnasiet, investeringar i Yrkeshögskolan och en mer yrkesinriktad Sfi.
– Så det som är inom min portfölj har varit en del av de prioriterade investeringarna.
Ett av målen är att fler ska välja och slutföra yrkesprogrammen på gymnasiet. Det ska ske med ökad kvalitet, mer branschsamverkan och en kampanj med LO och Svenskt Näringsliv.
– Vi måste ändra på innehållet och sätta en positiv bild av vad det innebär att vara yrkesarbetande. Jag vill vara tydlig med att svensk yrkesskicklighet är det som får Sverige att gå runt och att yrkesutbildning leder till jobb.

En orsak till att färre väljer yrkesprogram är att de inte längre ger högskolebehörighet, menar Aida Hadzialic.
– Jag beklagar att vi har haft borgerliga företrädare som tidigare sagt att yrkesprogrammen är ett alternativ för elever som har låga studieambitioner eller
 lägre studieförmåga och att det här ska vara ett säralternativ för vissa och inte ett huvudalternativ för alla. Jag vill att det ska vara tvärtom.
– Alldeles för många tycker att yrkesprogram blir en återvändsgränd. Då måste vi ändra på det så att de behörighetsgivande ämnena blir en integrerad del.
Skolan var en av de viktiga nycklarna när Aida Hadzialic som femåring flydde från kriget i dåvarande Jugoslavien. Familjen bosatte sig i Halmstad och hon kom bra in i skolan, fick höga betyg och studerade vidare till jurist.

Du har varit kommunalråd, men vilket var ditt första jobb?
– Mitt allra första jobb var att dela ut tidningar. Det var ett slitgöra och inte så bra betalt, men jag var tolv och sparade ihop till en språkresa till Malta.
– Sen jobbade jag helger och lov på en fabrik som hette Pigs och tillverkade matvaror. Det var en lärdom att få jobba fysiskt, det var kallt, minus en, och väldigt slitsamt.

Mamman var jurist och pappan civilekonom i det som nu är Bosnien-Hercegovina. I Sverige kunde de inte få jobb i sina yrken men fick jobb som städare.
– Mina föräldrar har poängterat vikten av att tjäna egna pengar och ta ansvar. De har inte haft de ekonomiska förutsättningarna att ge allt jag velat ha, så då har jag fått tjäna ihop mina egna pengar.

Du höll ett uppmärksammat tal på Europafackets kongress i höstas där du talade om att lilla Sverige öppnar sina gränser och om dina egna upplevelser av att fly. Nu sitter du i en regering som stängt gränserna. Hur kan du försvara det?
– Sverige har under så lång tid öppnat sin famn och visat sin solidaritet. Sen var vi tvungna att ändra migrationspolitiken när våra myndigheter sa att de inte klarar att ta emot fler. Vi fick ju en situation i Malmö där människor fick sova på kartonger, det är ingenting som en socialdemokratisk regering någonsin kan acceptera.
– Och det är klart att jag önskar att vi hade kunnat fortsätta hjälpa människor på samma vis. Samtidigt är jag statsråd och min uppgift är huvudsakligen att se till Sveriges bästa: att vi ska ha en välfärd som håller en hög standard, att vi har myndigheter som kan utföra sitt arbete, att vi kan bygga ut kapaciteten i de här systemen så att de håller även framöver. När sen det är gjort kan vi fortsätta att hjälpa människor, men just nu behövs det här andrummet.

Hur långt är ”just nu”? Att bygga ut systemet kan ta lång tid.
– Det är ju väldigt svårt att prognostisera. Vi gör stora investeringar i bostäder, i skolan, i välfärden, så utbyggnaden håller redan på att ske. Exakt hur lång tid det kommer att ta får tiden utvisa.