I plånboken är det kronor som räknas
Fastighets har stridit hårt i avtalsrörelsen för löneökningar på 590 kronor, för individgaranti och höjning av lägstalönerna. Och lyckats bra i de avtal som hittills blivit klara, trots tuffa förhandlingar. Inte minst med Almega och i synnerhet på städavtalet.
Förhandlingsläget var så låst att det blev nödvändigt att varsla om stridsåtgärder. Att kamraterna i Målarna, Elektrikerna och Byggnads ställde upp och sympativarslade lär ha satt ytterligare tryck. Kampen för 590 kronor i löneökning är en helt logisk följd av att LO och Svenskt Näringsliv gått ut och rekommenderat avtal på antingen 2,2 procent eller 590 kronor. Medlingsinstitutet ser däremot bara ett märke och det är industrins uppgörelse om 2,2 procent. Det konstaterade generaldirektören Carina Gunnarsson i en tidningsintervju mitt under medlingen mellan Fastighets, Seko och Almega. Ett stöd för Almegas linje som de säkert tacksamt tog emot. Almega menar också att det nya städavtalet följer industrins märke. 2,2 procent på genomsnittslönen för städare ligger en hundralapp under 590 kronor. För att få ihop ekvationen har en del villkor förändrats. Ett exempel är att pengar flyttas i branschvanetillägget så att det blir mer pengar i det sista, tredje tillägget än i det andra. Unga städare kommer också att gå på ungdomslön till 22 år i stället för 20.
Baksidan med att alla måste följa industrins märke är uppenbar. Om lågavlönade yrkesgrupper tvingas försämra sina villkor varje avtalsrörelse för att nå
upp till industrins löneökningar kommer klyftorna
på arbetsmarknaden öka. Det är inte rättvist. Inför avtalsrörelsen var det många som ifrågasatte om industrins märke skulle hålla. Det gjorde det med nöd och näppe, men modellen behöver en gång för alla ses över.
Att det är svårt att få ut anständiga löneökningar för städare har flera orsaker. En är snåla arbetsgivare. En
är faktiskt kunderna. De vill ha toppstädning till lägst möjliga peng, helst utanför kontorstid så att städarna inte ”syns”. Här borde framför allt kommuner, landsting och staten ta ett större ansvar. Offentlig upphandling till lägsta pris har ett mycket högt pris – för de städare som ska göra jobbet.
Det måste till en uppvärdering av städarbete. Så att även städare kan leva på sin lön.