Arbetsgivaren ska hålla tassarna i styr

I min naivitet trodde jag att jag skulle slippa skriva den här arbetsrättsrutan. Men tyvärr blev det nödvändigt.
Det handlar om en mycket ung kvinna (här kallad Maria) som på ett av sina första jobb mer eller mindre tvingas ned i knät på sin arbetsgivare och där blir såväl kladdad på som pussad på kinden med budskapet att hon är en duktig medarbetare och kan räkna med löneförhöjning. Arbetsgivaren undrade också om Maria hade pojkvän.
Maria blev rädd, frös till och visste inte vad hon skulle göra. Efter händelsen vågade Maria inte återgå till arbetsplatsen.

Arbetsgivaren dömdes i Arbetsdomstolen (AD) att betala 50 000 kronor i så kallad diskrimineringsersättning. Domstolen trodde helt och fast på kvinnan, som kunde ge en mycket bra redogörelse för kränkningen och vilka konsekvenser det fick.

Upprinnelsen var att arbetsgivaren efter ett par veckors anställning ville prata med Maria om hennes arbetsinsatser. Det hör till saken att arbetsgivaren i domstolen förklarade att Maria var en duktig medarbetare som höll tider och arbetade bra. Han var alltså nöjd med henne.
Samtalet mellan Maria och arbetsgivaren skedde på företagets kontor. Dörren var stängd. Arbetsgivaren sa, enligt honom själv, lite skämtsamt att Maria skulle sätta sig i hans knä. Och han tillade att han blev förvånad när hon gjorde det.

Marias version var att hon först vägrade sätta sig i chefens knä, vilket är en helt rimlig förklaring. Men eftersom arbetsgivaren tjatade gav hon med sig.
AD konstaterar att egentligen har det ingen betydelse varför hon hamnade i arbetsgivarens knä. Det är ”helt främmande” att ett samtal om en anställds prestationer ska innebära fysiska närmanden och förhör om den anställdes privatliv.
Det är oacceptabelt och arbetsgivaren skulle omedelbart bett om ursäkt och slutat med sina närmanden. Dessutom får aldrig ett löfte om löneförhöjning tas upp när en medarbetare sitter i knät på sin chef.
Rent rättsligt är detta sexuella trakasserier och ett brott mot diskrimineringslagen.

Det mest intressanta i detta mål är arbetsgivarens inställning. Han anser att han var snäll mot Maria. Han tycker att hon skulle sagt ifrån om hon inte gillade det som hände. Han förstår inte att hon inte vill arbeta kvar. Han är gift och har fyra barn.
Tyvärr tror jag inte att denna arbetsgivare är ensam. Förutom att vissa chefer tror att de kan ta sig friheter inser de inte eller struntar i att anställda är i underläge.
I det här fallet har vi en ung kvinna som har en fast anställning hon trivs med. Arbetsmarknaden är tuff. Hon inser innerst inne att hon inte ska behöva tåla att bli sexuellt trakasserad. Men det är hennes chef som utövar makt. Så hon tvingas bli förödmjukad.

Maria var modig som drev detta till rättegång. Tack vare det kan andra kvinnor hänvisa till den här domen och kanske slippa det Maria fick uppleva.

Läs mer i AD-domen 38/16.