Jasmina Turcinovic går upp vid halv fyra på vardagsmorgnarna för att resa till jobbet. Inte förrän vid niotiden på kvällen är hon hemma igen. Orsaken är att hon städar på flera ställen och har sin arbetsdag uppdelad i flera pass med obetalda pauser emellan. De så kallade delade turerna är skadliga inte bara för hälsan utan också för det sociala livet, visar en undersökning från Stressforskningsinstitutet.
För Jasmina Turcinovic har också den extrema arbetssituationen lett till hälsoproblem, men från arbetsgivaren är det blankt nej till att ordna heltidsjobb med en sammanhängande arbetsdag. Återstår att gå ned på deltid, vilket för Jasmina och många andra städare helt enkelt inte är ett ekonomiskt gångbart alternativ. Lägstalönen för en städare på Fastighets största avtal är 21 700 kronor för heltid. Efter sex år har lönen med maximalt branschvanetillägg segat sig upp till 23 450 kronor. En deltidslön utifrån dessa lönenivåer är svår att leva på.

Vad kan då göras? För det första måste arbetsgivarna göra betydligt mer. Att Almega lite tamt pratar om att ”promota” städ på dagtid (som sägs 
i reportaget på sidan 24 och framåt) håller inte. Att hänvisa till ett kampanjsamarbete med Fastighets, som visserligen var ambitiöst men skedde på 1980-talet, känns knappt ens halvhjärtat. Att Almega skryter i EU om att Sverige är bättre än andra länder hjälper inte heller dem som har delad tur. Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar och förklara för kunderna vad konsekvenserna blir om de som utför jobbet pressas på gränsen till utmattning på grund av de sjuka arbetspassen.

För det andra behöver företag och myndigheter tänka på mer än pris när de köper städtjänster. Många putsar sina varumärken och lyfter fram att de satsar på hållbarhet. Att skänka pengar till välgörande ändamål kan ge både beröm och uppmärksamhet. Det är ju jättebra. Men att köpa tjänster så att städarna som utför dem inte råkar i kläm borde också vara en del av hållbarhetsarbetet. Och värt att skryta om.

För övrigt tycker jag att …
… det är beklämmande att det inte verkar gå att få en majoritet i riksdagen för regeringens förslag om kollektivavtalsliknande villkor för dem som jobbar på uppdrag av kommuner och landsting. Att till exempel taxichaufförer och städare kan jobba för 27 eller 11 kronor i timmen är helt galet. Och att samtliga allianspartier och nu också Sverigedemokraterna vägrar ändra på detta är absurt.