En fjuttig fråga kan rädda liv. Allt började med en nackspärr. Jag gick till närmaste thaimassage. Där mötte jag en kvinna med en nyfödd bebis i famnen. Medan mammans blick var blank log flickan med sina glittriga svart ögon medan jag lyfte upp henne i mina armar. Jag frågade hur de mådde. Mamman nickade bara. Då bad jag ägarinnan till thaimassage-salongen att tolka. Hon berättade att flickan var frukten av våldtäkterna en främmande man utsatt mamman för.
Men vi tar allt från början.
Den ensamstående fyrabarnsmamman från Thailand kom till Sverige för att i några månader jobba ihop pengar till sina ungar. En dag dök en man upp som hon träffat som hastigast. Han ville ta med henne på en åktur efter jobbet. Så körde han långt ut i skogen bortom Nynäshamn. Eftersom hon varken kan svenska eller engelska vädjade hon på thai men han körde vidare tills de kom till en enslig stuga. Där tog han ifrån henne mobiltelefonen och sedan våldtog han henne. Om och om igen.
Efter tre mardrömsdagar utan mat fick hon lite korv och spaghetti och dumpades sedan i Spånga. Utan fungerande mobiltelefon. Utan pengar. Utan papper.
Innan hon skulle flyga hem insåg hon att hon var gravid. ”Om hon återvände till byn gravid, skulle de döda henne”, förklarar ägarinnan till thaimassage-salongen.
Det skulle sprida skam över släkten. Och våldtäkt är inget man pratar om. Så kvinnan stannade och fick vård tack vare kyrkan som hjälper papperslösa.
När flickan föddes funderade kvinnan på att lämna henne till någon familj här eller ta med henne till ett barnhem
i Bangkok. Men det lilla livet vände på allt. Kvinnan och ägarinnan kontaktade våldtäktsmannen för att han i alla fall skulle erkänna barnet. När han fick syn på flickan sa han bara: ”Det där är inte mitt barn. Det är ju en svartskalle”.
När jag går hem knappar jag ned hennes historia i min blogg och på sociala medier. Några timmar senare har vi en advokat som gör polisanmälan och åtar sig hennes ärende gratis. Vi får blöjor, bebiskläder, barnvagn och ett temporärt boende så att de slipper sova i massagesalongen.
Så här i efterhand är jag givetvis arg över att sådana övergrepp kan ske i världens mest jämställda land. Men när jag återigen möter kvinnan med sin lilla dotter är jag mest tacksam över att det fortfarande finns människor som är redo att rycka in och rädda en medmänniska.
