Helst skulle man bara gå in i en mysbubbla, tända ljus, dricka te
och tänka på julklappar. Men det är svårt att inte tänka på att flera hundra tusen människor dödats under de fem år kriget pågått
i Syrien. Det är svårt att inte tänka på att fler dött på Medelhavet
i år än året före. Året då bilden av den drunknade lille pojken Alan Kurdi ruskade om världen och många hoppades på ett stopp för de farliga båtfärderna.
Det är också svårt att inte tänka på att afghanska ungdomar som flytt till Sverige ska skickas till Afghanistan – ett land med 1,2 miljoner flyktingar inom landet och 2,6 miljoner som flytt utomlands på grund av oroligheter och våld.
Helst skulle man bara titta på feelgood-film, äta godis och tänka på sommaren.
Men det är svårt att inte oroa sig över att högerpopulister får allt större utrymme både i Europa och USA. Det är svårt att inte oroa sig över att hot och hat blivit ett vanligare inslag i den politiska debatten.
Det är också svårt att inte oroa sig över att nynazistiska Nordiska motståndsrörelsen samlade 500 demonstranter i Stockholm i november.
Men samtidigt hade tusentals motdemonstranter mött upp. På Sergels torg samlade flera fackliga organisationer tillsammans med bland annat SSU 4000 personer som protesterade mot att nazister fick marschera genom huvudstaden. ”Inga nazister på våra gator!” löd ropen från fackmedlemmar, ungdomar och pensionärer.
Att vi är fler som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter ger hopp. Att facket kliver fram och tar parti för mångfald och solidaritet ger hopp.
Världen kan bli lite bättre om vi väljer hoppets väg i stället för hatets. Om vi väljer kamp i stället för oro. Som Joe Hill sa: Sörj inte, organisera er!
För övrigt önskar jag …
… alla läsare ett riktigt gott nytt år! Det är ont om extra röda dagar under det här årets jul och nyårshelg. En riktig arbetsgivarjul, som det brukar kallas. Jag hoppas att du ändå får möjlighet att vara ledig och koppla av.
