Samma jobb med lägre lön

Det mesta är sig likt på Hushagsgymnasiet. Lärare håller lektioner för 350 elever i allt från restaurangverksamhet till bygg medan städarna Mikaela Nordin och Monica Lindmark håller rent. Men både städmetoder och arbets­givare har bytts ut, från städföretaget Inspira, tidigare Västmanlands städ- och flytt, till Borlänge kommun. Dessutom är lönen sänkt.
– Han som jag löneförhandlade med gick inte med på 24 000, som jag hade tid­igare, för så mycket hade inte andra städ­are i kommunen. Har man städat i 22 år måste man ju kunna klättra lite i lön, säger Mikaela Nordin.
Men kommunens kollektivavtal ligger en bra bit under det privata städavtalet när det gäller lön och förhandlingen slut­ade på 23 000 kronor.

I dagsläget finns 90 städare anställda i kommunen. Tio av dem är timanställda, däribland Samonthee Kättström och Wasitthee Srikaew. De jobbade tidigare för Förenade service och städar nu som då på Hagagymnasiet. Wasitthee Srikaew fick lönen sänkt från 120 till 118 kronor i timmen. Samonthee Kättström har 120 kronor i timmen, men erbjöds först 117 kronor.
– Jag sa ”snälla”, att jag ville ha mer, ”jag har arbetat länge som städare och fyller snart 60 år”, berättar hon.

Det var förra våren som Borlänge kommun beslutade att ta tillbaka städning i egen regi efter att delar, bland annat städningen av flera skolor, varit utlagt på entreprenad under 20 år.
Varken Fastighets eller Kommunal har ordentlig koll på hur många medlemmar som har påverkats av beslutet och processen med återtagandet. Men enligt Borlänge kommun har de anställt fem personer från de privata städ­företagen under senaste året, utöver att nyanställa.

Erbjudande om heltid är en av fördelarna, bibehållen lön är däremot inte någon garanti.
– Det är vissa som har legat över den lön som vi har kunnat matcha med, så kan jag säga. Men det har aldrig varit en problemfråga. De flesta förstår att det är så men har ändå sökt sig hit, säger Christof Arnberg, enhetschef för lokalservice.
– Det man får är en trygg anställning och blir erbjuden heltid. Och så har vi dagtidsstäd. Det är en enorm frihet att få ansvara för sin dag och lägga upp den helt själv, menar Kristina Andrén, som är chef för kost- och lokalservice i Borlänge kommun.

Beslutet om att inte förlänga städkontrakten med privata städföretag fattades av kommunfullmäktige.
– När städningen lades ut i slutet av 90-talet, var tidsandan med en socialdemokrati som ville montera ned offentliga sektorn, säger kommunalrådet Leif Lindström (V), som har drivit frågan.
Att återtagandet inneburit att några fått sänka sin lön tycker inte heller han är särskilt problematiskt.
– Det finns mer än lön. De kan få tillsvid­areanställning, kanske bättre scheman, högre inbetalda pensioner, säger han.

Genom beslutet har städverksamheten i kommunen vuxit, men de två städarna som arbetar med att hålla Hushagsgymnasiet rent tycker att organisationen är långt ifrån stabil.
– För mig är det en oreda och det tycker jag inte om. Vi har fått ta reda på det mesta själva. Jag är van med en arbetsgivare som har koll på läget, säger Mikaela Nordin.
Förutom de nya städmetoderna som inte upplevs fungera, reagerar hon och kollegan Monica Lindmark även på det förändrade arbetssättet.
– I den här organisationen kör de mycket på eget ansvar. Det finns inga arbets­ledare utan bara enhetschefer, säger hon.

Men alla städare upplever det inte lika rörigt. Maria Karnberger har jobbat för kommunen ungefär ett decennium. Hon har en kombitjänst med både städning och matlagning på Forssaängskolan och stortrivs.
– Jag trivs med bra kommunikation i kommunen. De pratar med oss i stället för att delegera, säger hon.
Skillnaderna i avtalen och att lönen skulle vara något lägre är inget hon har reflekterat över.
– Pengar behövs för att leva. Men ledigheten är viktig för återhämtning och för att kunna vara med familjen, säger Maria Karnberger.
Hon uppger att hennes lön ligger på omkring 24 000 kronor.

Även om Mikaela Nordin och kollegan Monica Lindmark på Hushagsgymnasiet hade önskat mer pengar i lön tycker de att det finns fördelar med den nya arbetsgiv­aren. Förutom fler semesterdagar är den största att det är mindre att göra.
– På Västmanlands skulle vi göra allt fem dagar i veckan. Nu gör vi det mesta en dag i veckan. Så arbetsbelastningen är inte lika hård, stressen finns inte, konstaterar Mikaela Nordin och kollegan Monica Lindmark håller med.
– Nackdelen är att eftersom mycket görs bara en gång i veckan så är det skit­igare. Och det gäller att lägga upp ett schema för vilka dagar man ska göra det eftersom det inte går att göra allt samma dag.

Men framför allt, oavsett arbetsgivare, gillar de själva arbetsplatsen.
– Det är bra kommunikation och bra gemenskap, säger Monica Lindmark.
– Och så är vi så fruktansvärt omtyckta här. Det känns bra, lägger Mikaela Nordin till.