År 2015 satte vi rekord i flyktingmottagning. Det var 
162 000 personer som sökte asyl i Sverige. Det var rekord för att vi aldrig tidigare har haft så många personer som kommit som flyktingar.
Men betyder rekordet att det var många som kom? Om du tänker dig att du har ett bostadsområde där tusen personer bor, så var det som att ungefär tre, fyra familjer hade flyttat in i det bostadsområdet. Om vi skulle fråga de tusen invånarna i det bostadsområdet om de skulle klara av att ta emot fyra flyktingfamiljer under det kommande året – vad tror du att de skulle svara?

Med det här exemplet beskriver jag alltså vad rekordåret 2015 innebar rent konkret, om vi tar ned det till vår vardag. Tidningsrubrikerna kunde lätt ge känslan av att det var betydligt mer. Sexsiffriga tal ger också känslan av 
att det är mer. Precis som när ord kopplade till naturfenomen används för att beskriva något: flyktingströmmar, flyktingvågor och så vidare.
Det var lätt att känna att det var ett slags kaos, när vi fick höra politiker prata om situationen. Sveriges regering gick också till slut i november 2015 ut och sade på en presskonferens att vi hade nått gränsen för vad vi klarade av.

Vad är anledningen till att regeringen hade nått gränsen? Jag vill påstå att det var för att den och myndigheterna inte var beredda på att 162 000 skulle komma. De hade räknat med drygt 100 000. Du kan jämföra med att du bjuder tio kompisar på middag. Men när de väl kommer på fredag kväll, så har de med sig fler personer – plötsligt är det tjugo stycken. Du kommer att bli stressad över hur du ska få maten att räcka och plats runt bordet. Men det är inte samma sak som att du inte har kapacitet att bjuda tjugo personer på middag – du hade bara inte planerat för det.
Hade du planerat för tjugo, hade du troligen kunnat bjuda tjugo på mat och göra plats för alla utan problem.

Vi behöver alla tänka efter och tänka klart.
En enkel anledning är det här: Om vi utvecklar en rädsla gör det att fler människor vänder sig emot flyktingmottagning. Ska vi göra det för att vi låter mediers och politikers höga tonläge smitta oss? Om en större del av befolkningen vänder sig emot flyktingmottagning, kommer färre politiker i regeringsställning våga besluta om att ta emot fler flyktingar – de kommer att vara rädda för att förlora nästa val.

För allas vår gemensamma framtid är det viktigt att vi funderar över vad det egentligen är som händer. Vad styrs våra känslor av? Är det många vi tar emot? Om vi låter rädslan vinna över förnuftet, vad händer då med dem som är på flykt?