Josés hjärta slår för Hammarkullen

Det är onsdag förmiddag och José Romero visar runt i Folkets hus där han jobbar som vaktmästare. Kaféet på bottenplan, med sina stora glasfönster mot torget, fungerar som en välkomnande entré.
När vi tagit trapporna upp möts vi av en utställning där porträttfoton av tjugo unga som bor i förorten blandas med deras citat. Därefter passerar vi en sal där en grupp kvinnor har svenskundervisning och ett kök där ett gäng ungdomar håller på att laga mat.
José Romero konstaterar nöjt att han har hamnat på helt rätt arbetsplats. Han har själv bott i Hammarkullen i nästan fyrtio år och är djupt involverad i det lokala förenings­ och kulturlivet. Han sänder närradio med Radio 19 abril, skriver poesi och böcker och är engagerad i Vänsterpartiet. Sedan i mars är han även ordförande i den lokala avdelningen inom Fastighets.
– Jag brinner för Hammarkullen!

Det finns många föreningar i Hammarkullen, något som troligen har att göra med karnevalen. Sista helgen i maj varje år förvandlas stadsdelen till en sjudande utomhusfest som lockar ett tusental deltagare och uppåt 70 000 besökare. Mellan höghusen ringlar en färgsprakande parad där rader av föreningar visar upp brasiliansk samba, kurdisk govend, uruguayansk candombe och mycket mer. José och hans fru Magaly brukar dansa någon av de bolivianska danserna morenada, tinku eller kullawada, iförda de dräkter som hör ihop med varje dans. Ofta är även barnen med.

Att ha möjlighet att uttrycka sig genom kultur är en nödvändighet för oss människor, menar José. Därför är arenor som Hammarkullekarnevalen och Folkets hus så viktiga. Där kan människor visa upp sig och berätta om sina tankar och erfarenheter genom dans, musik, teater, litteratur och film. Utan att behöva vara proffs.
– Redan som barn vill du dansa, sjunga, spela fotboll. Det är ointressant om du har en bra röst eller spelar bra. Kultur är identitet.
Kultur kan också vara en nyckel för att hitta sin plats i ett nytt land, menar han. Genom att berätta vem man är känner man sig sedd och får bättre självförtroende. Det är också en arena som ger nya nätverk.
– Det räcker inte att låsa in sig innanför fyra väggar och titta på tv på sitt eget språk. Om man vill leva måste man vara aktiv. Genom att visa att man vågar hjälper man även sina barn.
José Romero har själv flera gånger tvingats bygga ett liv på en ny plats.
Första gången var 1972, då han som 17­åring lämnade diktaturen och förtrycket i Bolivia och flydde till Chile. Därifrån tog han sig till Östtyskland där han bodde i sex år. Efter att ha försökt flytta tillbaka till Bolivia, men tvingats inse att det inte skulle fungera på sikt, flyttade han till Sverige 1981. Hans fästmö Magaly och deras son Federico kom snart efter.

För José gick det relativt smärtfritt att finna sig till rätta, men för Magaly var det svårare. Hon kände sig ensam och isolerad och ville flytta tillbaka till Bolivia. Samtidigt blev barnen alltmer rotade i Sverige, och återvändandet sköts upp gång på gång.
Familjens kamp för att bygga en gemensam framtid skildras i kortfilmen Sista dansen i Hammarkullen, som hade premiär 2007.
– Vi ville visa att det inte är så enkelt att hålla ihop en familj i många år. Vi gick igenom något av ett psykologiskt trauma, men vi löste det tillsammans.
Många känner igen sig i den splittrade situationen, konstaterar José. När filmen visades första gången minns han hur en del kom ut från salongen gråtande.
Numera trivs Magaly i Sverige. Och själv har José hamnat helt rätt. Efter att ha varit arbetslös i ett antal år, då labbet där han tidigare jobbade som tandtekniker lades ned, hade han turen att få vikariat och sedan fast jobb.
Här. I Hammarkullens hjärta.

Här kan du se filmen Sista dansen i Hammarkullen

Att krossa rutor

Text av José Romero

Att bygga Hammarkullen
Är inte att krossa rutor
Att bygga ett bibliotek
Är inte att kasta stenar
Kaffe rinner ur dina ögon
Varför betalar vi notan?
Om du är missnöjd?
Kriget pågår ute i världen
Kriget som krossar familjernas själar
Kriget som sönderdelar hjärtan din
Varför måste vi betala notan?
Huset är ditt, mitt, tillhör oss alla
Kom in till oss i stället
Bjuder vi ett varmt kaffe
Kom in till oss
Och vi käkar tillsammans
Maträtt som är kryddad med kärleksliv
Sluta att krossa våra hjärtan i det vackra Hammarkullen
Snart börjar vi Hammarkullen Karneval och Kulturvandringen
Alla är välkomna
Att dansa, leka, att sjunga, att skratta
Att bli glad och mätta sig
Hammarkullen lever vidare
Trots en stenkastning mot sina ögon
Det gör ont, sluta att krossa mitt hjärta
Jag gråter… Och… du…?
Här river vi murar mellan du och jag
Vi bygger en multikulturell värld