Ann-Margreth Norström sitter i lunchrummet och löser korsord. Sedan kanske hon läser eller plockar upp mobilen och spelar lite. Ofta har hon sällskap av några kolleger.
Det låter ju ganska trevligt, eller hur? Problemet är bara att det inte är fikarasten det här handlar om utan timme efter timme under större delen av arbetsveckan. Orsaken är att arbetsgivaren Samhall inte hittar arbetsuppgifter till Ann-Margreth Norström och flera av kollegerna. Detta samtidigt som andra Samhallanställda går på knäna eftersom uppdragen blir omfattande och tempot måste hållas högre än vad en del klarar av.
För mycket stress under lång tid är negativt, och stressen kan bero på både för hög arbetsbelastning och också på att inte ha en meningsfull sysselsättning. Att inte känna sig behövd, att inte få visa vad en går för är nedbrytande för självförtroendet.
Samhall har en oerhört viktig roll på den svenska arbetsmarknaden. De personer som inte fått chans till ett reguljärt arbete kan få lära sig ett jobb, utvecklas i jobbet, få viktiga sociala kontakter och på sikt möjlighet att gå vidare till den övriga arbetsmarknaden. En lysande idé, om det nu hade fungerat som tänkt.
Tyvärr är signalerna så många och så starka om att allt inte är som det ska på Samhall. För höga vinstkrav, för låga ersättningar, för ensidiga uppdrag, för dåliga chefer, för mycket omsättning på cheferna – det är några av orsakerna till de ständiga larmen om dålig arbetsmiljö.
Enligt en rapport från Statskontoret behöver regering och riksdag ta sig en ordentlig funderare över om Samhall har rätt uppdrag, styrning och resurser. Ansvarig minister Ylva Johansson (S) har flera gånger uttalat att hon är medveten om att det finns problem. Nu är det dags att det blir verkstad så att revorna i Samhallbygget lagas.
