Jag som arbetar som driftledare inom städ på Samhall får så många olika ordrar att det ibland är svårt att avgöra vad det är jag ska göra.

Jag ska fixa så att folket gör jobbet klart och helst ska det vara inom den tidsram som har blivit satt på stället. Jag måste se till att de inte sitter i onödan men jag får inte stressa på dem eftersom det är mina kollegor och jag vill inte att de ska må dåligt av stress.

Vi är underbemannade men ingen lyssnar på oss. Varje helg är vi tvungna att ägna veckan framför helgen att ragga folk som vill ställa upp och jobba helg. De som jobbar helg får felaktig lön eller ingen lön alls. Till slut tröttnar folk och då har vi ingen att ringa.

Vi har objekt där det går en ordinarie tillsammans med tre utvecklingsanställda och en praktikant vilket är totalt snedvridet.  Vi ”strösslar” ut folk för att alla våra kunder ska få städat, men kvaliten vi lovade när vi sålde in oss där kan vi inte hålla.

Vi startar upp objekt utan att följa reglerna, ingen riskanalys görs och skyddsronder? Det var länge sedan jag hörde talas om en sådan. Vi ska föreställa ett företag som värnar om dem som står utanför arbetsmarknaden men här räknar vi huvuden och inte kraften bakom ansiktet. Matchning sker, men utan att ta reda på vad folk kan och bör göra. Folk med ryggproblem får jobb som innebär tunga lyft, de med trasiga ben får objekt stora som tre fotbollsplaner …

Vi ska vara smörjmedlet mellan de anställda och cheferna, vi ska vara de anställdas röst till cheferna och chefernas röst till de anställda. Men en del krav som de anställda har på sig nuförtiden är det väldigt svårt att ställa sig bakom.

Som att de ska klara sig på underbemanning för det brukar de göra.

När kvaliten sjunker på ställen tar vi till nödåtgärder så att vi för tillfället räddar objektet, men vi klarar inte av det i längden.

Vi skriker efter hjälp och får till svars att det är fel på schemaläggningen. Vi skriker på hjälp men får bara undanflykter …