Sveriges integrationspolitik är ett komplett misslyckande. Nu måste vi skapa låglönejobb för invandrarna och sätta gränser för hur de nyanlända får del av den svenska välfärden.
Så låter det från borgerliga politiker och debattörer.
Men stämmer det att integrationen är så dålig? Tankesmedjan Katalys visar i den nya rapporten ”Med integrationen som murbräcka” på motsatsen. Sysselsättningsgraden för utrikesfödda i Sverige var 2016 drygt 60 procent, vilket är straxt över EU-genomsnittet. Vi är alltså varken bäst eller sämst i EU-sammanhang. Dessutom minskar nu gapet eftersom allt fler personer födda utomlands får jobb.
Jämförs Sverige med Danmark och Norge är vi inte heller så pjåkiga. Trots att Sverige tagit emot fler flyktingar är den långsiktiga integrationen på arbetsmarknaden bättre. Ett exempel är de bosniska flyktingarna som kom under 1990-talet. 73 procent av dem hade jobb i Sverige 2014, i Danmark var siffran 51 procent och Norge 71 procent.
Sysselsättningsgraden i Sverige är en av de högsta i världen. Orsaken är att kvinnor arbetar i mycket högre grad i Sverige än i andra länder, och att vi arbetar längre i livet. Därför blir sysselsättningsgapet mellan inrikesfödda och utrikesfödda större. Inte för att vi är så dåliga på att ge utrikesfödda plats på arbetsmarknaden utan för att inrikesfödda jobbar så mycket.
Nog för att allt kan bli bättre, men när de borgerliga använder sysselsättningsgapet som en anledning att återigen spela ut låglönekortet bör vi vara vaksamma. På samma sätt passar de på att lansera att inte alla ska ha samma rätt till välfärden.
Men vad är det för integrationssatsning? Att jobba till lägre lön och få lägre ersättning om du blir sjuk? Bidrar det till att öka integrationen? Eller ökar det i stället ojämlikheten?
När allianspartierna vill lagstifta om månadslöner runt 14 000 för nyanlända så är det klassisk högerpolitik. Som inte är bra för några arbetare, oavsett födelseland.
