Utländska städare utnyttjas i otrygga anställningar

Att utländska bärplockare och byggjobbare utnyttjas som billig arbetskraft för tillfälliga, otrygga anställningar i Sverige är känt sedan tidigare.
– Nu börjar denna form av jobb sprida sig även inom andra branscher, som städbranschen, särskilt inom hemstädning, säger Joakim Oscarsson, avtalsombudsman, Fastighets.

Detta fick han reda på vid en konferens om otrygga anställningar, arrangerad av European Trade Union Institute (ETUI) i Aten, Grekland, i förra veckan. Här berättade fackliga representanter från Litauen och Polen om att de sett fler av sina medlemmar åka iväg på kortare uppdrag i andra länder, däribland Sverige.
– Det blir en form av handel, säger Joakim Oscarsson.

Det kan börja med att ett företag i Sverige meddelar en underentreprenör att de behöver ett visst antal städare till en punktinsats, till exempel en storstädning vid ett företag. Underentreprenören lägger sedan ut uppdraget på ännu en underleverantör, som i sin tur lägger ut uppdraget på andra. Längre ned i kedjan finns de som fortfarande ska tjäna pengar på dem som ska genomföra uppdraget.
– Då kan man exempelvis ta in ett tiotal städare från Polen eller Litauen som ska göra jobbet på tre veckor. Städarna får bo uruselt under tiden de arbetar och lämnar platsen utan att företagen riskerar några skatter, berättar Joakim Oscarsson, som var Fastighets representant vid konferensen.

Även om arbetarna kanske skulle tjäna en viss summa pengar i projektet, leder det inte vidare till någon som helst trygghet i framtiden för dem, och ger dem ingen chans att planera sina liv, påpekar han.

Handlar det då inte till viss del om städarnas eget val att ta uppdraget? Nja, det är ofta inte hela sanningen, enligt Joakim Oscarsson. Den ersättning städarna utlovas från början är kanske tillräckligt stor för att de ska tycka det är värt att åka. De kanske är lågutbildade och har svårt att komma in på arbetsmarknaden i sitt hemland, där det råder hög arbetslöshet. I Sverige kan de utlovas otroliga möjligheter, som sedan inte visar sig infrias. I stället kanske arbetsgivarna tar deras pass och kräver att de även ska göra andra saker.

Vad kan facken göra för att förhindra detta?
– Det krävs tydliga regler, och vi måste sätta press på företagen att inte acceptera denna typ av anställning, utan att ta in anställda på schysta villkor. De som kommer hit ska ha samma löner som de som jobbar här, betonar Joakim Oscarsson.

Men inom EU-facken råder inte helt och hållet samsyn om hur man ska lösa denna typ av exploaterande av arbetskraft. Medan Europafacket vill lyfta minimilöner, är svenska LO – trots att de ser ett behov av det – emot lagstadgade minimilöner i EU, och vill behålla den partsmodell som råder i Sverige vid förhandling om löner.
– Risken med minimilön är att många fastnar med den lönen, och att det blir staten som måste höja den, säger Joakim Oscarsson.

I stället bör man från fackligt håll kämpa för att få allt fler företag att teckna kollektivavtal, och kräva att även kommuner ska ställa krav på kollektivavtal i sina upphandlingar, tycker han.

Sedan måste också städbranschen i sig säga stopp och börja samverka, framhåller Joakim Oscarsson.
– Om jag som företag börjar förlora upphandlingar, då ska jag inte sänka lönerna för att med hjälp av lägre pris vinna fler upphandlingar, säger Joakim Oscarsson.

Så länge företagen betalar in skatter är denna form av utnyttjande av arbetskraft inte olaglig, konstaterar Joakim Oscarsson. Men den har redan gett effekt, menar han. Kanske ännu inte i form av dumpade löner, men i snedvriden konkurrens på marknaden.
– När städföretag lägger anbud på uppdrag i upphandling kan de göra detta för hälften av det pris som andra lägger, säger han.

Även i sin roll som konsument måste man också inse att om någon tar 99 kronor i timmen för hemstädning, finns det skäl att misstänka att något inte står rätt till och välja bort den tjänsten, påpekar Joakim Oscarsson.