En anställning med få timmar i botten och sedan jobb på timme efter arbetsgivarens behov. Den typen av anställning har blivit mycket vanligare i Sverige sedan 1990-talet. Enligt en färsk rapport i den ambitiösa klassutredningen från Katalys har de förhållandevis trygga och förutsägbara vikariaten blivit färre. Nu är 40 procent av alla tillfälliga jobb behovsanställningar. Hälften av de behovsanställda har dessutom inga garanterade timmar alls.
Färjestädarna på Solreneriet, som Fastighetsfolket rapporterat om, är några av dem som har en liten deltid i botten men sedan kallas in på fler timmar. De rings in eller får sms beroende på säsong och när färjorna kommer till kaj. Vad lönen blir i slutet av månaden är osäkert. Att de dessutom inte fått den mertidsersättning de har rätt till gör inkomsten också lägre än den borde ha varit. Det är fullständigt skandalöst att det kunnat pågå i flera år.
De riktigt otrygga jobben som behovsanställningarna utgör är absolut vanligast bland arbetare. 82 procent av de behovsanställda är arbetarklass enligt Katalys rapport. Klassfrågan måste helt klart upp i debatten. Otrygghet är ett av de största politiska diskussionsämnena just nu, men oftast är det då brott och straff som debatten cirklar kring. Politiker bjuder över varandra i förslag om hårdare tag mot kriminalitet. Otryggheten i osäkra anställningsförhållanden är inte ett lika kärt projekt för borgerligheten och Sverigedemokraterna. På arbetsmarknaden är det enligt alliansen och SD bara en fördel om tryggheten luckras upp. Att det drabbar arbetare utan särskild yrkesutbildning hårdast, och medelklassen mycket mindre, har de tydligen inga problem med. Kan de öka ojämlikheten kommer de att ta chansen.
När Sverige går till val i höst kommer tryggheten att stå i centrum. Tryggheten på arbetsmarknaden borde få ett mycket större utrymme i debatten. Att ha ett jobb att gå till som en kan försörja sig på är en av de viktigaste byggstenarna för att kunna bidra till samhället.
