Nu är den typiska arbetaren en kvinna

När tjänstesektorn vuxit och varuproduktionen minskat i Sverige har det lett till att den svenska arbetaren allt oftare är en kvinna. Tjänstesektorn står för 70 procent av bruttonationalprodukten och varuproduktionen för 30 procent, men trots det är ändå den manliga industriarbetaren fortfarande normen, enligt en ny rapport från tankesmedjan Katalys.

Kraftig ökning av tillfälliga jobb – städare en extra utsatt grupp

Arbetsmarknad

– De två stora tjänstesektorerna, offentlig sektor och handel, domineras av kvinnodominerande yrken såsom undersköterskor, barnskötare, butiksbiträden och lokalvårdare. Vi har en förlegad syn på arbetarklassen, som utgår från en mansnorm, säger rapportförfattaren och ekonomihistorikern Elinor Odeberg.

Arbetarkvinnornas prekära situation behöver få mer uppmärksamhet, enligt rapporten. Kvinnors arbetslöshet är visserligen lägre än mäns, men villkoren i typiskt kvinnodominerade yrken är otryggare. Otrygga anställningar är betydligt vanligare för arbetarkvinnor än andra grupper. De strukturella löneskillnaderna mellan kvinnodominerade yrken och mansdominerade är också stora. Det finns även ett större rättsligt skydd för arbetsmiljörisker som drabbar män (fysiska arbetsmiljörisker) än de som drabbar kvinnor (som oftare drabbas av psykosociala arbetsmiljörisker).

Uppdelningen mellan arbetare och tjänstemäns villkor är inte heller lika tydlig som förr, menar Elinor Odeberg.

– Den globala ekonomin och förändringarna på arbetsmarknaden gör att barnskötaren som jobbar på timme kan ha delvis liknande otrygga villkor som den frilansande journalisten. Det sker en press på hela löntagarkollektivet även om det är mycket tydligare för LO-kvinnorna. Det innebär nya potentiella klassallianser och i det ligger en enorm politisk sprängkraft, säger Elinor Odeberg.

Åtta av tio ser Sverige som ett klassamhälle

Arbetsmarknad

Vad menar du för klassallianser?
– Jag menar att klass fortfarande är jätterelevant, men att det beror på vad man fyller klassbegreppet med. Vi borde se mer på andra grupper än den manliga industriarbetaren.

Vad borde facken göra för att lyfta arbetarkvinnornas villkor?
– Det lämnar jag över till facken själva, men jag tänker att otryggheten är den största politiska jobbfrågan. Jag tror att facken behöver jobba mer över gränserna för att nå dem som hoppar mellan yrken och inte har en tydlig yrkesidentitet. Det är på många sätt svårare att organisera inom tjänstesektorn än inom industrin. Inom städ jobbar till exempel många själva eller i par och är svårare att nå, säger Elinor Odeberg.

Yvonne Nygårds är andre ordförande i Fastighets och ansvarar för jämställdhetsfrågor inom förbundet. Hon håller med om att det är svårare att organisera personer med otrygga jobb.
– Det vi ser är att vi har svårare att rekrytera kvinnor och unga och det är ofta dem som har jobben med riktigt ”lösa boliner”. Och det är är inom städ och i handeln som det är värst.

Rapporten lyfter fram att det är svårare att uppfylla det fackliga löftet om att lova varandra att inte arbeta för sämre villkor och lägre löner om organiseringen är låg. Vad behöver ni i fackföreningsrörelsen göra?
–Vi behöver hjälpas åt att organisera. Det pågår just nu en diskussion inom LO om detta, att vi behöver underlätta att gå med i facket och att det också ska bli lättare att byta fack för de grupper som behöver det, säger Yvonne Nygårds

Vad tycker du i övrigt att rapporten kan bidra till?
–Den pekar på att vi måste vidare i de här diskussionerna. Jag ser en koppling till #metoo-rörelsen. Kvinnor drabbas inte bara av sexuella trakasserier utan även av den här normen, att det manliga är lite bättre och lite mer värt, säger Yvonne Nygårds.