LO har som mål att halvera löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Inte avskaffa löneskillnaderna och inte genast utan nästa decennium.

Jag tänkte på att mina döttrar eventuellt skulle kunna se fram emot halverad ojämställdhet när de är 31 och 29 år

När målen till år 2028 presenterades för fyra år sedan tänkte jag på mina döttrar, som då precis hade börjar sommarjobba och ta de första stegen in i arbetslivet. Jag tänkte på att mina döttrar eventuellt skulle kunna se fram emot halverad ojämställdhet när de är 31 och 29 år.

Och jag tänkte på mig själv när jag var i tonåren. Hade någon då på 1980-talet sagt till mig att jämställda löner skulle fortsätta vara en hägring till och med för mina barn hade jag vägrat tro det.

Och nu är inte ens en halvering av löneskillnaderna mellan arbetarkvinnor och arbetarmän ett mål som är realistiskt att nå inom de närmaste tio åren. Kommunals ordförande Tobias Baudin sa på ett löneseminarium nyligen att det kan dröja till 2066 att halvera lönegapet om vi håller den takt som vi har nu.

Då fyller jag snart 100 år. Och båda mina döttrar har gått i pension (med dagens pensionsålder, men ändå).

De mansdominerade industrinäringarna kan fortsätta segla iväg

Det är allt annat än okej.

Det finns säkert flera orsaker, men den hårda industrinormeringen är definitivt en riktig hämsko i sammanhanget. De mansdominerade industrinäringarna kan fortsätta segla iväg med sina procentuella ökningar på redan högre löner.

Mina döttrar och deras kolleger på förskola och i butik kommer alltid att få lite sämre löneutveckling.

Om inte något görs för att ändra maktförhållandena och lönebildningen.

Tärningen är kastad

Och det kanske faktiskt händer nu.

Tärningen är kastad. Efter år av kritik mot industrins makt över löneläget för andra sektorer så har nu facken inom 6F satt ned foten med ett eget förslag. Det innebär till stor del en tillbakagång till hur det var innan Industriavtalet, till en modell där de fackliga centralorganisationerna bröt arm med motparten. Nu föreslår 6F att LO och tjänstemannaorganisationen PTK går ihop och förhandlar mot arbetsgivarna. Varje avtalsrörelse ska också några förbund från olika sektorer vara med.

Lönebildningen ska innehålla kraftiga låglönesatsningar, ge reallöneökningar, ge hemmamarknaderna större inflytande och ta hänsyn till den svenska ekonomin och läget på arbetsmarknaden. Är det brist på arbetskraft i en sektor ska det kunna förklara att lönerna ökar mer där, relativlönerna ska kunna förändras.

Det kan bli tufft för industriarbetsgivare och fack att flytta på sig och ge fler makt. Det kan säkert bli svårt att få flera att komma överens. Men nu måste ni ändå göra ett mycket seriöst försök.

Att låta generation efter generation av undersköterskor, butikspersonal, förskolepersonal och städare fortsätta slita till låga löner och se fram emot en usel pension är inte ansvarsfullt.

Ni måste kunna bättre än så här.