Riksbyggens fackklubb letar efter engagerade kollegor

Roland Holmsten rensar bort lös puts i ett hål på fasaden. Hålet växer och snart kan man se rakt in i husets cykelkällare.

– Det var en gammal man som missade att sätta i handbromsen så bilen rullade in i väggen här, berättar Roland Holmsten.

Nu möter han upp en man från en putsfirma, som ska laga fasaden, för att låna ut nyckeln till huset. 

Saknar lokal klubb

Roland Holmsten har arbetat som reparatör på Riksbyggen i Gävle sedan 1990 och är arbetsplatsens skyddsombud sedan sex år. Men det finns ingen lokal fackklubb i Gävle i dagsläget.

– Vi hade det ett tag för 3-4 år sedan, men det är inte så hög anslutningsgrad här. 

Det är runt 25 anställda på arbetarsidan och omkring tio av dem är fackanslutna, berättar Roland Holmsten.

– Jag vet inte hur stort intresset är för en ny klubb. Det kan nog falla på att det inte är så många som är fackligt anslutna, säger han och fortsätter:

– Vi har inte märkt så stor skillnad sedan klubben försvann. Det har löpt på bra ändå med cheferna. 

”Tar på mig för mycket”

Nästa stopp för dagen är ett bostadsområde som ligger i den gamla pix-fabriken, ett sorts godis som tillverkades i Gävle förr. Roland Holmsten ska se till några svetsare som fixar till grinden till innergården.

Innergården är otroligt lummig och full av doftande syrenbuskar. Samtidigt som vi råkar vara på plats där får Roland Holmsten ett samtal från en boende i huset som behöver hjälp med ett läckande badkar. 

Efter att Roland Holmsten tittat på det avgör han att han behöver hjälp av kollegan Pelle Hellberg som är rörmokare i grunden, men nu också reparatör på Riksbyggen i Gävle. 

Pelle Hellberg är en av kollegorna som inte är fackligt anslutna. Han var med i Kommunal där han arbetade förut, men när han bytte jobb gick han ur och har inte gått med i Fastighets. 

– Jag är lite rädd för att vara med för då tar jag på mig för mycket uppdrag. Jag har varit fackligt ombud tidigare för Kommunal och jag har uppdrag i flera föreningar, säger Pelle Hellberg. 

Det finns lite vita fläckar

Deras kollega Jens Rundberg jobbar med utemiljö på företaget sedan 2015 och är medlem i fastighets. I dag rensar han ogräs utanför slottet i Gävle. 

– Jag saknar inte en klubb, jag vill inte engagera mig själv. Men det vore såklart bra att ha en lokal representant.

Senare på eftermiddagen samlas en liten skara av Riksbyggen Gävles fackmedlemmar i lunchrummet. 

Deras riksklubbs ordförande och sekreterare, Jimmy Winge och Nils-Eric Ekengren, har kommit hit. De åker landet runt och skapar kontakter på arbetsplatserna och får koll på hur det fungerar på de olika arbetsplatserna. 

En del nya och inaktiva lokala fackklubbar har de fått igång också.

– Från Malmö till Umeå har vi klubbar, sedan finns det lite vita fläckar, säger Jimmy Winge och Nils-Eric Ekengren fyller i:

– Det är mycket detektivarbete att hitta alla. Det krävs mer research än man tror för att hitta alla medlemmar ute i landet. 

På plats i Gävle inleder de med att berätta om arbetet de gör i riksklubben och sedan frågar de ut församlingen om hur det fungerar här i Gävle. Ibland är det kämpigt med statusbesiktningarna och det finns svårigheter med tidrapporteringssystemet visar det sig.

–  Det är det vi hör från flera, säger Jimmy Winge. 

När riksklubbsrepresentanterna frågar om hur de ser på att starta en lokalklubb eller välja ett lokalt fackligt ombud blir det en stunds obekväm tystnad.

En fördel med att ha lokal klubb eller lokalt fackligt ombud är de kan påverka hur lönehöjningarna vid lönerevisionen fördelas. Utan lokalt ombud bestämmer ledningen om lönerevisionen egenhändigt så länge som hela löneutrymmet används enligt fastighetsavtalet, berättar Jimmy Winge.

Klubbarna prioriteras nu

Just nu pågår en satsning från förbundet centralt för att få igång fler lokala klubbar. Fastighets ombudsman Jarmo Kusmin som är verksamhetsansvarig för organisering berättar att de precis har gjort en gallring i systemen för att rensa bort de klubbar som verkar vara inaktiva. 

2017 hade Fastighets 218 klubbar på företag runt om i landet och i dagsläget finns 170 sådana. En tredjedel av förbundets medlemmar arbetar på en arbetsplats där det finns en fackklubb. 

Även bortsett från gallringen av inaktiva klubbar så har antalet minskat de senaste åren.

Det beror delvis på det minskade medlemsunderlaget, men också på att förbundet satsade kraft på att få igång avdelningarna efter omorganisationen som gjordes 2011 och arbetet med de lokala klubbarna hamnade i skymundan. 

– Att bygga upp avdelningarna tog en del kraft, men det var viktigt för att stärka demokratiarbetet. Nu är det klubbverksamheten vi prioriterar att stärka och genom att stärka dem kommer vi också få fler aktiva i avdelningarna och även öka anslutningsgraden, säger Jarmo Kusmin. 

En annan faktor till att klubbarna har minskat är att det sker ett generationsskifte på många platser. 

– Ofta finns det en person som har hållit den fackliga fanan högt och när den personen slutar så stannar det fackliga arbetet av. Det är något vi måste jobba på att engagera flera, säger Jarmo Kusmin. 

Fler medlemmar är grunden

Jag frågar Jimmy Winge och Nils-Eric Ekengren vad de brukar använda för argument för att engagera medlemmar som tycker att de har det bra och inte behöver en lokal klubb.

– Vi brukar säga att ni har det bra nu, men ni vet inte vad som händer imorgon. Men det är lika viktigt att ha en klubb om man har en bra relation till cheferna – då är det oftast lättare att få igenom sådant som kan göra arbetsplatsen ännu bättre, säger Jimmy Winge.

Ofta har de anställda inte koll på hur mycket saker som riksklubben förhandlar om och arbetar för att de ska ha det så bra som möjligt heller, fyller han i.

– Vi behöver värva fler medlemmar också, det är grunden till att det fackliga arbetet ska fungera, säger Nils-Eric Ekengren.

Efter mötet i lunchrummet i Gävle sträcker Irene Söderlund på benen. Hon är arbetande förman på städsidan på Riksbyggen i Gävle, där hon har jobbat i sju år. 

Efter att ha lyssnat på Jimmy och Nils-Eric, kan du tänka dig att ta ett lokalt fackligt uppdrag? 

– Kanske om jag får någon till med mig, säger hon.

Även Roland Holmsten gör sig redo att gå hem för dagen.

Vad tänker du nu efter att ha hört det här?

– Det var bra att bli informerad. Men jag vill att de ska nå ut till de som inte redan är med i facket också, säger Roland Holmsten.