”Fy, vad hemskt. Du förtjänar bättre. Du borde byta jobb”. Alltid kommer den här frasen när någon, troligen ur arbetarklassen, berättar hur de har det på jobbet. Det är i all välmening. För enskilda personer som vantrivs på jobbet kan det förstås vara en lösning att gå hem. Men vem är det som egentligen förtjänar ett dåligt jobb? Och om ingen gör det, vem ska utföra arbetet om alla ska byta jobb?
Det här synsättet – att vissa yrken har dåliga villkor av naturen, att de utförs av dem som antingen förtjänar det eller ännu inte har bytt – det är rent ut sagt åt skogen. Samhället skulle övergå i kaos om inte människor fortsatte gå till jobbet som städare, butiksarbetare, busschaufförer och undersköterskor. Det är yrken som utgör ett fundament för Sverige.
Trots det mår många ur dessa grupper mycket dåligt på jobbet, ändå sliter många ut sig flera år innan de kan gå i pension. Det gör mig så sorgsen. Arbetsmiljöverket slog nyligen fast att en tredjedel av den sysselsatta befolkningen har upplevt besvär på jobbet det senaste året.
I undersökningen fick bland annat städare och fastighetsskötare svara. Hälften har haft en hög sjukfrånvaro. 35 procent av sanerarna upplever besvär på jobbet. Fem av tio unga mår dåligt av jobbet.
Våld och skjutningar på jobbet, otrygga anställningar, förslitningsskador, ekonomisk oro, nedskärningar. Samhället håller på att kallna. Vi kan inte ha det så här. Det måste till en bättre politik för dem med otrygga anställningar och låga inkomster.
Regeringens förslag om en ventil för dem som är för sjuka för att arbeta och är nära pension, är ett bra steg på vägen. Det är framför allt kroppsarbetare som fallit mellan stolarna. Men det måste till mer. Alla yrken i Sverige räknas. Ingen ska tvingas byta från ett jobb de egentligen trivs med.
