Jag kan inte sluta tänka på Lucinda.

I december greps hon utanför statsministerns hus som hon skulle städa, och fördes till Migrationsverkets förvar. Reaktionerna lät sig inte dröja.

”En mördad statsminister. En mördad utrikesminister. Ändå tycks vi inte ha lärt oss.”, resonerade Lena Mellin i Aftonbladet. Kanske rysk spion, spekulerade andra. Skuggsamhället hade satts i strålkastarljus, och fokus låg på allt annat än människan Lucinda.

Expressen och Dagens Arbete bröt den ensidiga rapporteringen med varsitt personligt reportage. Lucinda visade sig vara en ung kvinna från Nicaragua på flykt undan politisk förföljelse. Som gång på gång blivit utnyttjad i Sveriges städbransch.

Fastighets ordförande Magnus Pettersson kommenterade händelsen. ”Problemen är inte nya”, skrev han, och gav fyra förslag för att stoppa arbetslivskriminaliteten. Inga dåliga förslag, men jag kände att något saknades i texten. Om organisering, fackets kärnuppgift, stod inte ett ord. Och Lucinda lyste med sin frånvaro.

Jobbar du svart eller är papperslös— då är problemet du själv.

Den 19 januari kom någon form av förklaring. ”Ingen från LO-eller Socialdemokraterna kontaktade ’Lucinda’”, twittrade den fackliga organisatören Pelle Sunvisson. Hans fack, det lilla förbundet SAC, hade i vårt ställe åtagit sig uppgiften. Nu hade de anmält Lucindas tidigare arbetsgivare för människoexploatering.

Att vi hållit oss undan, trots det som faktiskt framkommit i tidningarna, gör mig ledsen men knappast förvånad. Jag har mött liknande situationer på nära håll, och vet att det hela egentligen följer en enkel logik.

Är du inte medlem kan du inte få hjälp. Går du med kan du inte få hjälp med sådant som hänt innan medlemskapet. Och jobbar du svart eller är papperslös— då är problemet du själv.

Det görs ingen skillnad och tas ingen hänsyn, samma för alla. En regel är en regel är en regel.

Funktionell dumhet hade kanske forskaren Mats Alvesson kallat det hela. De drabbade organisationerna sitter fast i gamla strukturer, stirrar sig blinda på regelverken och har glömt varför de finns.

Vi, facket finns för att kämpa för arbetarnas sak. Alla arbetares sak

Låt oss därför påminna oss om varför just vi finns. Vi, facket finns för att kämpa för arbetarnas sak. Alla arbetares sak. När våra arbetskamrater drabbas av ett öde som Lucindas, kan vi därför inte sitta passivt och se på. Vi kan inte skylla på teknikaliteter, eller sätta hoppet till politisk förändring.

Städbranschen tillhör de branscher där arbetslivskriminaliteten är som störs. För att ändra på det måste vi ge oss in i skuggorna.

Fotnot: Lucinda är ett fingerat namn som används av andra medier.