Berith och Marie: Lokalvårdares låga status är helt absurd
Lokalvårdare är underbetalda, bortglömda och har låg status i samhället. Vi behöver en förändring! skriver lokalvårdarna Marie Vasponi Björkman och Berith Hedlund.
Berith Hedlund och Marie Vasponi Björkman är lokalvårdare och har tillsammans startat en Facebook-grupp för att stötta lokalvårdare att stå på sig i sin yrkesroll.
För ett tag sedan skrev vi en debattartikel i tidningen Kommunalarbetaren: städupproret! En artikel skriven med stolthet men även full med frustration. Lokalvårdare är underbetalda, bortglömda och har låg status i samhället. Detta är ju, som var man förstår, helt absurt!
Vi vill lyfta alla Sveriges lokalvårdare och få folk att tänka efter vad vi gör och vad samhället vore utan oss.
Städupproret är inte en igenomtänkt rörelse. Städupproret är en spontan känsla, en text som skrevs på 20 minuter.
Det är inte en ”enmansshow”, inget man passivt följer, det är en fråga om att visa att här är vi och vi är lika viktiga som alla andra yrkesroller som hörs och syns hela tiden. Det är en fråga om att engagera sig i vår arbetsmiljö och våra villkor.
Efter efterfrågan startade vi en Facebook-grupp som heter ”stolta, glada men fattiga lokalvårdare”. Där hoppas vi kunna samlas, dela information och idéer, och stötta varandra att stå på oss i vår yrkesroll.
Det krävs kraften av många för att verkligen kunna göra någon skillnad. Visa och våga prata om vårt värde.
Vi vill lyfta alla Sveriges lokalvårdare och få folk att tänka efter vad vi gör och vad samhället vore utan oss. Vi är osynliga hjältar som glöms bort.
Så alla lokalvårdare! Stå upp! Ta plats! Bli hörda! Det krävs kraften av många för att verkligen kunna göra någon skillnad. Visa och våga prata om vårt värde. Därefter kommer respekten, statusen och möjligheten till nyrekrytering.
Trots vår uppenbart viktiga roll så uteblir ett erkännande av vår yrkesgrupp och vår status, och våra löner förblir låga.
Vi är en grundsten i välfärden och en grundsten i vårt samhälle! Utan oss skulle misär, sjukdomar och vantrivsel bli ett faktum på bara ett par dagar!
Ändå, trots vår uppenbart viktiga roll, så uteblir ett erkännande av vår yrkesgrupp och vår status, och våra löner förblir låga. Det är helt enkelt oacceptabelt! Vi behöver en förändring!
Låt oss tillsammans skrika, skriva och stå upp! Utan lokalvård stannar Sverige!
Marie Vasponi Björkman och Berith Hedlund, lokalvårdare
