Migrantarbetare som går med i facket hotas av arbetsgivare

Migrantarbetare blir tillsagda att vara rädda för facket, och hotas med utvisning om de vänder sig dit. Det konstaterar Christer Wälivaara, internationell strateg inom 6F, och en av dem som deltog vid tisdagens lunchsamtal ”Migrantarbetare – vår tids slavarbetare” som ABF Stockholm bjudit in till tillsammans med Union to Union, Arena Idé, 6F och Akademikerförbundet SSR.

Här berättade även författaren och journalisten Lennart Johnsson och fotografen Stefan F Lindberg om sin nya bok Drömmen om ett bättre liv – människan som handelsvara, en skildring av arbetskraftsinvandringen i Syd- och Sydostasien.

Lennart Johnsson, som besökt Filippinerna i flera omgångar under årtionden, berättar om tonfiskarbetare i Södra Filippinerna som varit i facklig konflikt i åratal, om hur alla som gick med i den nya fackförening som bildades där, fick sparken dagen efter att föreningen skapades. Något som dock inte har bromsat den fackliga kampen, som stöds av såväl globalt fack som av svenska Livs. Han berättar om hushållsarbeterskor i Hongkong, som arbetat större delen av sitt arbetsliv utanför sitt hemland, kanske för att kunna ge sina barn ett bättre liv än de själva haft, eller för att fly våld eller fattigdom.
– Största hindret för att få medlemmar till facket är rädslan att förlora sitt arbete, fyller fotograf Stefan F Lindberg, i. Men för dem som väl vågar gå med blir det en stor förändring – och de kan få hjälp med mycket, fortsätter han, och betonar att betydelsen av facklig organisering av migrantarbetarna är enorm.

Fastighets är ett av de fackförbund som var särskilt progressiva i kampen för de papperslösas rättigheter, bland annat genom skapandet av Fackligt center för papperslösa för ett tiotal år sedan. Från fackligt håll har man nu även insett behovet av att bedriva uppsökande verksamhet och vara ute på oregelbundna tider, för att nå och förbättra villkoren för just migrantarbetarna, menar Christer Wälivaara.
– Vi kan inte förändra världen mellan 8-17, säger han, och betonar också vikten av att som facklig uppsökande representant som kommer ut på de papperslösas arbetsplats inse att ett  ”hej, jag är från facket”, kan landa helt annorlunda hos en migrantarbetare, än hos en svensk, framhåller han.

Men medan facket redan gör mycket för att stötta papperslösa är företagen, arbetsgivarna, alltför passiva när det gäller att motverka exploatering av papperslösa migrantarbetare, anser Christer Wälivaara.
– Det är dags att ställa arbetsgivaren mot väggen, säger han, och efterlyser ett större ansvar från företagens sida i att kontrollera, ställa krav på och följa upp underleverantörer.

Firmor skulle kunna ta hjälp av facken när det gäller att lokalisera underleverantörer som utsätter migrantarbetarna för usla villkor. På så sätt kan företagen lättare undvika dem i upphandlingen, resonerar Christer Wälivaara, som också framhåller att en elegant uppförandekod, som tydliggör ett företags etiska riktlinjer knappast räcker.
– Det är ett bra första steg, men sedan måste de också implementera detta i form av riktiga, globala avtal, med rätten att organisera sig, rätten till kollektivavtal, betonar han.

De papperslösa som väl törs vända sig till facket blir ofta hotade av sin arbetsgivare, bekräftar Bengt Sandberg, ordförande vid Fackligt center för papperslösa i centrala Stockholm.  Hit vänder sig i snitt en papperslös i veckan för hjälp. De papperslösa migrantarbetarna jobbar ofta under vedervärdiga omständigheter, och för en timlön på 12 till 50 kronor, berättar Bengt Sandberg för Fastighetsfolket. Många jobbar kvar med fagra löften om en framtida lön och om att få hjälp att vara kvar i landet.

Via centret förmedlas migrantarbetarna till det fackförbund som normalt ska teckna avtal inom det området. Facken löser ofta problemen på ett lyckosamt sätt, enligt Bengt Sandberg. I bästa fall tvingas företagen krypa till korset, se till att lönerna blir kollektivavtalsenliga, och betala sin avtalsenliga del av skadeståndet.

Nyligen skrevs exempelvis en man – som sökt sig till centret efter en lönetvist med sin arbetsgivare – in i facket.
– Han ville inget hellre än att gå med i Fastighets, berättar Sten-Erik Johansson, föreståndare vid Fackligt center för papperslösa.