En stark lukt ligger som en hinna över fabriksområdet hos Agroetanol, Nordens största bioraffinaderi som ligger i Norrköping. Här tillverkas i huvudsak etanol, men även djurfoderråvaror och koldioxid – och det främst från spannmål.

På Agroetanol jobbar cirka 120 personer och Veolia sköter saneringen av utrustningen som används i tillverkningsprocessen. Hur många från företaget som är på plats på fabriken varierar från dag till dag, beroende på hur stort behovet är från Agroetanol.
Veolia har skött saneringen sedan början på decenniet och hette fram tills för knappt ett år sedan Corvara. Arbetsledare Tomas Lindqvist har jobbat på företaget i 19 år och varit med om flera ägar- och namnbyten.
– Allt är samma för oss, det är bara det att vi får byta kläder med annat företagsnamn på, säger han.

Tomas Lindqvist på Veolia i Norrköping.

60 lastbilar om dagen

Den mängd spannmål som Agroetanol tar emot varje veckodag, året runt, motsvarar ungefär 60 lastbilar med släp. På senare år har man också börjat återvinna gammalt bröd, mjöl och pasta. Av dessa alternativa råvaror producerar Agroetanol andra generationens etanol, som man kallar det.
– Det är väldigt miljövänligt, säger Susanne Lindqvist, underhållscontroller på Lantmännen, lantbrukskooperativet som driver fabriken.

I en del av tillverkningsprocessen används värmeväxlarplattor. Genom de passerar antingen sirap eller blankvatten, som värmeväxlaren i sin tur kyler ner eller värmer upp. Detta skapar beläggningar, ett svart lager med bränd sirap, som gör att spannmål och restprodukter som används under tillverkningen inte kan komma igenom.

Jimmy Karlin på Ocab tar en kort vilopaus efter att ha lyft av tunga värmeväxlarplattor som ska rengöras.

De tunga värmeväxlarplattorna måste då kånkas av och bytas ut mot rena sådana, vilket görs av Veolias medarbetare.
– De använda plattorna skickas till vår firma och spolas rent i garaget eller i tvätthallen. På vissa ställen låter vi dem hänga kvar och tvättar här på plats, berättar Tomas Lindqvist.

Ett eget kretslopp

Koldioxiden från Agroetanol skickas till en AGA-fabrik i närheten och återanvänds till kolsyreproduktion. Agroetanol får även ånga från Eons närliggande kraftvärmeverk, vars värme behövs i tillverkningsprocessen. I retur får Eon kondensat, det vill säga inte helt rent varmvatten med restprodukter i sig. Detta används i sin tur i Norrköpings fjärrvärmenät.
– Det blir som ett eget litet kretslopp här, säger Susanne Lindqvist.

I den del av Agroetanols anläggning som kallas Kvarnhuset mals spannmålen med kvarnar, precis som namnet antyder. Här jobbar Veolias anställda med att skrubba bort det gula dammet från malningen, som lägger sig precis överallt. I ljusskenet från fönstren kan man också se dammet virvla runt i rummet som lätt snö.

Pontus Hagström skrubbar bort damm inne i Kvarnhuset, där spannmålen mals med kvarnar.

Kvarnhuset är 23 meter högt och kan endast nås via trappor. Så är det med de flesta rum där Veolias anställda jobbar.
– Den här fabriken är lite sniket byggd. Det är väldigt högt till lokalerna, men det finns inga hissar, säger Tomas Lindqvist.

Renare än många andra arbetsplatser

De medarbetare som Fastighetsfolket träffar är överens om att bioraffinaderiet är ett av de minst smutsiga objekten att arbeta på. Även fast arbetet fortfarande kan vara tungt föredrar Tobias Boll och Tommy Karlsson, som jobbat på Veolia i 20 respektive 7 år, fabrikens renhet framför andra arbetsplatser.
– Det är inte lika mycket gift som på många andra ställen, säger Tobias Boll.
– Det är heller inte lika mycket krypande i pannor, så det är lite renare att jobba här, inflikar Tommy Karlsson.

De får medhåll av Eddie Törnwall, som med sina närmare 40 år på företaget är en riktig veteran. Han trivs väldigt bra med att jobba på Agroetanol, där det enligt honom alltid är rent och fint till skillnad från industrin, pappersbruken och oljeraffinaderierna.
– Där är det kolsvart hela dagarna. Det är lättare att jobba här, även om det också kan vara ansträngande, säger han.

Eddie Thörnwall högtrycksspolar en av foderskruvarna som används på Agroetanol. Vissa skruvar kan ta uppemot en vecka att få rena.

Eddie Törnwall brukar vara stationerad på fabriken i snitt tre dagar i veckan. Hans arbetsuppgifter är oftast att rengöra och högtrycksspola foderskruvarna som används i produktionen. Vissa skruvar kan ta en eller två dagar att få rengjorda – eller en hel vecka.
– Men den här kommer nog bara ta max två eller tre timmar, säger han.

Säkerhetstänk i allt arbete

Skyddsbyxorna som Eddie Törnwall måste ha på sig när han högtryckstvättar klarar 500 bars tryck, berättar Tomas Lindqvist. 100-150 bars tryck brukar användas när man tvättar bilen hemma.

Eddie Thörnwalls arbetskläder är mycket viktiga för att skydda honom från att skada sig, om han skulle råka få högtrycksstrålen på sig.

Skulle en oskyddad kroppsdel träffas av strålen är risken stor att man blir av med den, menar arbetsledaren. Detta på grund av att vattnet bara är mekaniskt renat, där fast material och skräp har avlägsnats men vattnet fortfarande är fullt med bakterier. Om vattnet skulle tränga in i kroppen riskeras man att bli förgiftad.
– Då måste man blixtsnabbt till lasarettet för dränering, säger Tomas Lindqvist.

Men så jobbar man ju aldrig utan sina arbetskläder, inflikar Susanne Lindqvist.
– Säkerheten är som den är på alla industrier. Det handlar om att ha rätt arbetstänk när man jobbar, säger hon.

Hållbar produktion

Ett bioraffinaderi fungerar som en vanlig fabrik, det vill säga att råvaror omvandlas till produkter.

Skillnaden är att råvarorna i ett bioraffinaderi kan produceras av naturen om och om igen. Ofta använder man sig också av naturens eget sätt att göra kemiska rektioner.

De produkter som tillverkas i ett bioraffinaderi kan återföras till naturen när man inte vill använda dem mer.

På så vis man få en hållbar produktion av material och kemikalier.

Källa: Bioraffinaderi Öresund