Man vet aldrig vad som väntar när man vaknar om morgonen. Medan kaffet droppar i kannan vinklar jag upp persiennerna. Just den här dagen har det snöat – gnistrande vit pudersnö täcker bilarna och den hundpissfläckade smältsnön.
Ibland har kontoren företagsfester (öl-slattar, ostbågar, kladdiga fläckar av okänt ursprung)
När jag kliver ut i trapphuset och ser halkgruset, snön och gatsaltet som bildat smältfläckar förstår jag att det kommer att bli en sådan dag. En skitig dag.
Dagens arbetsbörda är svår att förutse. Ibland har kontoren företagsfester (öl-slattar, ostbågar, kladdiga fläckar av okänt ursprung), ibland är det snöstorm eller blidväder (grus, smältsnö, snorpapper).
Det händer att en bostadsrättsinnehavare flyttar ut och att en annan flyttar in. Det händer att ett badrum ska renoveras och att byggarbetarna lämnar ett spår av klinkersdamm i trapphuset. När någon fyller år eller pensioneras ligger strössel och tårtsmulor över kontorsgolvet och sophinken är fylld av presentens pastellfärgade omslagspapper.
En hiss eller diskmaskin kan vara trasig, en soptunna kan ha vällt, ett moppstativ går med jämna mellanrum sönder.
Men tidsramarna är alltid desamma. Lokalen ska städas på si och så många minuter
Men tidsramarna är alltid desamma. Lokalen ska städas på si och så många minuter, resultatet ska vara utan anmärkning.
Vi anställda förväntas vara identiska, utbytbara kuggar som utan anpassning kan placeras in och flyttas omkring
Arbetsvillkoren kan man lita på. Vi anställda förväntas vara identiska, utbytbara kuggar som utan anpassning kan placeras in och flyttas omkring i företagsmaskineriet.
Men liksom arbetsbördan så är också människor en föränderlig faktor. Vi städar i olika takt och med olika metoder. Någon är långsam och noggrann, en annan snabb men slarvig, en tredje långsam på morgonen och effektiv efter lunch.
Dessutom varierar dagsformen. Jag kan vara en människa när jag stiger upp och en helt annan efter att jag ätit frukost, en tredje när jag kliver in i städrummet och en fjärde efter den första timmens trappstäd.
Men städbranschen är inte anpassad till människor. Städbranschen är fyrkantig. Jag vet inte särskilt mycket om upphandlingar, men så mycket tycks jag förstå som att de är skrivbordsprodukter. Allt ska inordnas i en rigid och mallad ram som inte sällan tycks godtycklig.
Vi är ej maskiner
Men människan låter sig inte ramas in. Vi ryms inte i ramar, vi sväller ut, spräcker fogarna. Glaset får sprickor (magsår, ledvärk, ångest).
Det måste finnas utrymme för mänsklighet, för variationer och förändrade omständigheter. Det måste finnas håligheter, skarv-mån, andrum och mellanrum.
”Vi är ej maskiner”, stod det skrivet på ett plakat under den stora gruvstrejken 1968. Och tro det eller ej, men det är fortfarande lika sant.
