Melinda Kandel: Jag vill ta strid för arbetarna – får gympapass

”Se om ni kan nudda golvet!”, manar ergonomen från datorskärmen. Med raka ben sträcker vi fingrarna mot mattan.

Att halva dagen skulle bli gympapass mot datornacke hade jag dock inte räknat med

Det är november och vi går kurs i systematiskt arbetsmiljöarbete. Efter påbud från Arbetsmiljöverket ska nu skyddsombud och chefer lära sig samverka. Att halva dagen skulle bli gympapass mot datornacke hade jag dock inte räknat med.

Vikarier är det inte tal om

Ute på fältet täcker kollegorna upp för mitt gympapass. Vikarier är det inte tal om. Lunchrasten får stryka på foten.

Det nya året fortsätter på samma sätt. Det sparas in och tempot drivs upp. Men kontakten med den fackliga organisationen lämnar mer att önska. På kollegornas frågor, om hur ärenden går, blir mina svar ofta svävande. ”Vi kan inte bara bråka med dem. Vi måste samverka.”, får jag en dag höra av en representant.

Även i rikspolitiken lever samverkansidealet. Där är regeringen i full gång med att göra lagstiftning av det avtal som tecknats mellan några av arbetsmarknadens parter, med allvarliga ingrepp i anställningsskyddet. ”Riktigt fin klassisk socialdemokratiskt politik. Att göra det parterna kommit överens om.”, säger arbetsmarknadsminister Eva Nordmark till Aftonbladet i januari . ”På det viset bygger vi vidare på den svenska modellen.”, fortsätter hon.

Parter. Samverkan. Svenska modellen.

Så innerligt trött jag är på arbetarrörelsens vurm för det.

Demokrati, välfärd och välstånd kom med hot om revolution och generalstrejk

För i motsats till vad som brukar hävdas, är partssamverkan inte vad som byggt Sverige starkt. Demokrati, välfärd och välstånd kom med hot om revolution och generalstrejk.

Parternas närmanden gav annat. För egen del: ett kollektivavtal med löneökning så liten att den äts upp av de bussbiljetter jag nu måste köpa, sedan jag plötsligt en dag blev förflyttad. Vad medbestämmandelagen säger om den saken tycks knappast ha spelat någon roll.

Arbetarrörelsens filosofi verkar vara världsmästerskap i fred på arbetsmarknaden. Freden omhuldas till den grad att den lagstadgade konflikträtten 2019 inskränktes— på parternas initiativ. Året där på landade antalet strejkdagar för första gången någonsin på 0.

Ni är många som hyllar systemet. Inte sällan är ni samma som sitter av möte efter möte och gnäller om medlemmarna som aldrig dyker upp. Som ordnar utköp av medlemmar från deras jobb för kaffepengar, och som skyller dödläget i rörelsen på samhället, tevetablån, och på alla andra utom er själva och systemet ni försvarar.

Vi hade kunnat revoltera. Vi får gympaövningar, nedskärningar, och en lögn om varför freden måste bestå.

Vi måste göra upp med det.