Besvikelse efter nya städavtalet: ”Vi som jobbat länge borde få mer”

 – Vi sliter med våra kroppar varje dag i åtta timmar och kommer hem och är helt slut. Jag vill ha mer i lön. Det kostar med mat, om man har familj. 

Det säger Naser Avdija, materialansvarig på ISS.

– ­Om man vill gå på semester och göra något på fritiden, så… Det har nästan försvunnit, för pengarna räcker inte. 

Löneökningarna räcker inte

Löneökningarna i det nya kollektivavtalet – 1 350 kronor första året för dem med lägst lön, imponerar inte stort på Naser. 

– Det hjälper lite, men det räcker inte.

Det är strålande sol och full aktivitet vid anläggningen på Hisingen, när Ljiljana Pastorkovic möter upp vid Volvos B-port klockan elva. Vi ser arbetare i skyddskläder som går mellan fabrikens garageportar, där de stora lastbilarna skymtar. 

Morgonen värst

Själv är Ljiljana Pastorkovic redan mer än halvvägs igenom sin arbetsdag.  Hon och teamledarkollegan Songul Sevgi har varit i gång i flera timmar – planerat vem som ska göra vad på det stora området, varit kontakt med Volvos avdelningar genom det digitala planeringssystemet och åkt ut för att avsluta olika ärenden. 

Klockan sex till åtta avverkas de mest intensiva timmarna – golven ska vara fläckfria när Volvos kontorsanställda kommer till jobbet och det kan vara körigt att få all städning gjord i tid.

De båda teamledarna har också ansvar för att beställa material och hjälpa till med utbildningar.

– Jag älskar att vara ute på sajten – jag pratar och skojar med alla, säger Songul Sevgi, som också har till uppgift att se över de olika kortläsarna på arbetsplatsen.

Svårt att hinna med

Vi slår oss ner på ISS driftscentral, en låg träbyggnad som ligger inklämd bakom kontorsbyggnaden och parkeringsplatsen med grönskan som granne. Vi får inte följa med in på arbetsplatsen och dokumentera städarnas arbete.

En person från ISS kräver också att få vara med både vid intervjuer och fotografering, trots att vi protesterar. Inte heller möter vi någon som faktiskt städar i lokalerna. Men de övriga kan vittna om fullt upptagna arbetsdagar för alla. 

– Vi borde ha fler vikarier, konstaterar Naser Avdija, som har till uppgift att köra moppar, tvätt och annat städmaterial mellan medarbetare på plats. 

– När någon blir sjuk är det svårt att hinna med. 

Naser kör städmaterialet mellan fem olika byggnader på Volvo, som är utspridda mellan områdena Lundby och Lindholmen. Det blir ibland stressiga dagar. 

Önskar lön efter erfarenhet

Naser Avdija tycker att hans 17 år i yrket borde räknas – han har lång erfarenhet och mer kunskap. Men efter sex års erfarenhet finns ingen riktig löneutveckling för den som fortsätter städa, säger han. Det senaste året har Nasers lön legat på ungefär 27 000. Han har fått grundlönen på 24699 plus ett branschvanetillägg på 1750 och sedan ungefär 700 kronor för sitt materialansvar.

– Om vi hade personligt lönesamtal kanske jag skulle tjäna mer, beroende på hur mycket erfarenhet jag har och hur jag jobbar. Men alla tjänar samma. Det tycker jag inte är okej. 

Besvikelse över branschvanetillägg

När vi ses håller avtalet ännu på att förhandlas. Senare, när Fastighets har nått en överenskommelse med arbetsgivarna i Almega ringer jag upp Naser och berättar att avtalet har lett till höjda lägstalöner, i utbyte mot att branschvanetillägget sänks med 250 kronor. Då låter han mycket besviken. 

– Det är helt fel att sänka branschvanetillägget. Då blir ju min ökning bara 1100 när någon som började igår får 1350 mer i lön, konstaterar han. 

Songul Sevgi, som har städat i snart 24 år, säger att det är en stor skillnad i ansvar mellan henne och städarna.

– Vi som har jobbat mer än tio år och tar ett stort ansvar borde få mer. Som teamledare har vi många fler arbetsuppgifter än städarna. Det är två helt olika roller, men det skiljer inte mycket i lön för oss heller.

Vill ha fler steg i lönetrappa

Även Ljiljana Pastorkovic tycker att ett sänkt branschvanetillägg sticker i ögonen när man som hon har jobbat med städ i mer än 30 år.

Ljiljana tycker att det är för dåligt att branschvanetillägget bara fortsätter stiga efter sex år i yrket. Det borde stiga ungefär efter vart femte år efter det, säger hon. På så vis kunde fler lockas att fortsätta i branschen. Nu sänks alltså tillägget i stället.

– Naturligtvis behöver de lägsta lönerna komma upp, men det här är fel väg. Det tror jag inte att någon i städbranschen tycker är okej. Det är att nedvärdera vårt yrke. 

Fastighets: Höjda lägstalöner gynnar alla

Fastighets har i avtalsförhandlingarna valt att flytta pengar från det högsta steget i branschvanan till lägstalönerna. Enligt facket har de 250 kronor som tagits från branschvanetillägget i stället gått in i lägstalönerna.

Eftersom majoriteten av alla Fastighets medlemmar går på lägstalönen gynnar det flest städare att satsa på att höja den, menar Ewa Edström. 

– Att höja lägstalönerna innebär per automatik att löner som ligger över det pressas upp. Hade inte Fastighets konsekvent arbetat med att höja lägstalönerna skulle lönenivåerna varit mycket lägre i dag för alla städare, säger Ewa Edström. 

”Måste se till att alla kan leva på lönen”

Vid avtalsförhandlingar höjs alltid grundlönen, ob-ersättningen samt övertidsersättningar. Däremot ligger andra tillägg, som branschvanan, kvar på samma nivåer som tidigare. Det innebär att värdet på branschvanan urholkas varje år, förklarar Ewa Edström. 

– Att flytta pengarna till grundlönen innebär att vi värdesäkrar pengarna då de framöver kommer att höjas när det är avtalsförhandlingar.

– Förenklat kan man säga att vi flyttat pengarna från ett konto utan ränta till ett konto som ger ränta i framtiden. Det bästa hade självklart varit att få igenom både höjda lägstalönerna och höjda branschvanetillägg, men det går inte arbetsgivarna med på, säger Ewa Edström.

Ewa Edström menar att avtalet ger en lägsta lönenivå, det finns inget som hindrar arbetsgivaren från att ge högre löner än vad avtalet säger.

– Det är inte facket som förvägrar medlemmarna högre löner. Höjda lägstalöner hindrar inte arbetsgivarna i Almega att ge sina anställda en god löneutveckling. Däremot måste vi som fackförbund kämpa för att alla våra medlemmar ska kunna leva på sin lön, säger hon.